skuldbubbla

Klyvnades tid

Nej till EU

23 okt , 2013  

Nej till EU och ekonomisk suveränitet.
Utan en självständig, och ekonomiskt suverän stat är det Sverige som varit våra förfäders i generationer, endast en fråga för historikers forskning.  Av denna anledning har jag ända sedan inträdet i EU ansett prat om Sveriges oberoende, allt flaggviftande och nationaldagsfirande som ett spel för gallerier.  Genom den nu 6-åriga skuldkrisen öppnar sig faktiskt nya möjligheter för ett nationellt uppvaknande. Därför har även jag numera  en svensk flagga vid min furtsukvist och en hemsida tonat i blågult. Men skuldkrisen ställer också politiska frågor som kräver lösningar för att en återupprättade självständighet skall kunna försvaras. Denna insändare till Kritiska EU-fakta berör detta problem.

 

De senaste 30-40 åren har varit en tid av politiska nederlag. Genom globaliseringens framfart har själva det politiska syret för demokratiska rörelser och dess geografiska representation i självständiga stater tunnats ut. Att åter blåsa liv i den demokratiska tanken och dess ramverk i en självständig stat det är vår stora uppgift.

Allt väsentligt som Nej-till-EU sagt om följderna av en EU-anslutning har infriats med marginal, vårt politiska CV är rent men framgångarna få. Vi har trots allt överlevt, bara det är en bragd att fira när vi nu närmar oss det 20:e året av EU-slaveri. Dessbättre slipper vi genom det svenska folkets uppslutning kring kronan alla problem med Euron som kommer att tillta allt som skuldkrisen förvärras.

Men hur ser framtiden ut, hur ser det politiska och ekonomiska landskap ut vi har att navigera i och försöka utnyttja till vårt nationella projekts fördel. När jag ser mig om är det framför allt en faktor som har fångat mig de senaste åren och det är skuld och finanskrisen, dess omfattning och långvarighet, den är nu inne på sitt 6 år. Denna kris är ingen konjunktursvacka, det är ingen liten kasinobubbla orsakad av finanssystemets avreglering eller obalanser. Det är ingen kris som låter sig förklaras som en överproduktionskris.

Det som kännetecknar den pågående krisen är den enorma skuldsättningen. Alla Europas nationer är skuldsatta. Greklands ekonomi har redan fallit samman under bankernas manipulationer, men flera står på tur och är redan hårt vingklippta, Spanien, Portugal, Italien. Men även Sverige är hårt skuldbelastat, vår privata skuld är faktiskt bland de högsta i Europa. En talande siffra är den genomsnittliga amorteringstiden på fastighetslån, nu c:a 130 år.

Men hur kan det komma sig att krisen inte åtgärdas, att den bara ökar i skuldtal, att räntan sjunker i takt med det, men att ändå inget hjälper. Ekonomerna från finanssektorn är trots de 6 åren av betänketid lika svarslösa som de var oförmögna att förutsäga dess ankomst. Anledningen att nationalekonomerna varken ser eller förstår beror på att de i sina teorier uteslutit det finansiella systemet. Bankerna får helt enkelt inte röras.

Det är i bankernas sätt att fungera som är själva orsaken till krisen. Den skulduppbyggnad som förlamar ekonomin skapas av bankerna vid beviljande av lån, det känner alla till, men det är tre omständigheter kring bankernas utlåning som gör systemet helt dysfunktionellt.

Bankerna har inte de pengar de lånar ut, de skapas alltid då lån förmedlas och det ur tomma intet, genom att siffror trycks in på en dataskärm. Bakom siffrorna finns endast kravet på att banken skall ha en kapitaltäckning motsvarande 2880 kr. för att låna ut en miljon.

Skulderna är samtidigt vår valutas penningmängd, det är på detta sätt den skapas. Åtminstone 96%, resten är de riktiga pengarna, sedlarna och mynten.

När så lånen amorteras och räntor betalas, minskar penningmängden i samma grad. Nu måste nya lån tas för att den för ekonomins funktion nödvändiga penningmängden skall upprätthållas.

Det är detta system som fått härja ostört sedan början av 70-talet då dollarns knytning till guldet avskaffades, och det är skulduppbyggnaden under denna långa tid som nu förlamar hela ekonomin.

För att ett valutaområden som Sverige skall göra sig oberoende av bankernas skuldnät måste bankerna fråntas möjligheten att skapa pengar ur tomma intet. Behöver bankerna mer likviditet får de gå till landets riksbank för att låna upp vad som behövs. Den lagliga regimen är den samhällsinstitution som skapar pengarna och sätter dem i rörelse till allas förmån lika.

Dessa kunskaper om hur penningsystem fungerar är livsviktiga för varje politisk rörelser oavsett färg. Det anmärkningsvärda är dock att inget av våra riksdagspartier omfattar dessa lärdomar. Det finns därmed inget parti av betydelse som skulle kunna leda ett Sverige ut ur EU och därefter upprätta en ekonomi som kan motstå finansiella angrepp och försvara vår suveränitet.

Nej till EU med målsättning om ett fritt och suveränt Sverige behöver dessa kunskaper om banker och penningsystem för att åter göra visionen om ett självständigt Sverige trovärdigt.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *