Karl Marx

Klyvnades tid

MARX 2013

19 okt , 2013  

Varför skall vi inte läsa Kapitalet.
Kapitalet har åter givits ut, sist det begav sig var tidigt 70-talet då jag själv var ung, röd, grön, ja till och med ett riktigt blåbär. När jag så här med dryga 40 års distans försöker minnas hur diskussionerna gick runt boken Kapitalet och förväntningarna på dess betydelse så ekar några repliker i mitt minne.

– Jag förstår inte varför de redigerat om text och satt den i en annan ordning än i den tyska originalutgåvan.
Sa den äldste och i alla avseenden mest erfarna av oss. Han, en spenslig smed tillade sedan,
-Men det sämsta är att den nya utgåvan saknar ett ordentligt index, ofta vill man ju söka sig fram och åter i texten för att verkligen förstå hur Marx tänker.

-En del kritiserar Marx för hans tunga språk men det tycker jag är överdrivet.
Menade den yngste men ändå kanske mest beläste och entusiastiske av oss.

Vi andra två hummade med i resonemanget, men trots försäkringarna om textens redbarhet väckte det hos mig ett tvivel om Kapitalet över huvud var något för mig att slösa tid på.

Men ung och oerfaren så blir ens egen äregirighet och uppfattning om omgivningens förväntningar en kraft som kunde tvinga till och med mig, en skoltrött avhoppare från gymnasiet till långa kvällar böjd över ”den värsta lunta någonsin avfyrad mot det kapitalistiska systemet”.

När den förväntade upplevelsen att genom boken nå upp på kunskapens höga höjder uteblev föstes jag ändå åter in mellan denna luntas pärmar av Lenins försäkran om att den veteskapliga socialismen, med andra ord marxismen är ”allsmäktig därför att den är sann”.

Av spåren att döma i mitt ex. så vek jag trots allt ner mig efter ett par hundra sidor i det först bandet. Och några fler diskussioner bland mina vänner blev det inte så vitt jag kommer ihåg, varken i samtal heller genom de ymnigt flödande stencilerna.

Mina noteringar och anteckningar kring Marx arbetsvärdesteori och den därpå lagda mervärdesteorin vittnar om en moralisk och politisk mognad kring arbetets värde och rätt. Men någon kunskapens eufori, en teoretisk förståelse för kapitalismens inneboende motsättningar och lagbundenhet dit nådde jag aldrig. Och jag tvivlar än mer idag om Kapitalets förmåga att skapa förståelse för hur vårt ekonomiska system fungerar och dess möjligheter att bli en ny arbetarrörelses teoretiska grundval.

När jag nu så här flera decennier åter konfronteras med Marx Kapitalet är det på grund av den kris vi just nu befinner oss mitt uppi. Från vår tids marxister ekas då åter vilken fantastisk bok Kapitalet är då det gäller att förklara och förstå och hitta lösningar och inspiration till motstånd mot kriser, ekonomiska orättvisor, exploatering, miljöförstöring och rättsligt förfall.

Detta gäller också den nu i Stockholm anordnade konferensen MARX 2013 som under två dagar vill skapa intresse kring detta verk. Aftonbladet publicerar så en artikel av en av arrangörerna, Shabane Barot. Hennes text är rykande färsk och borde därför kunna användas till att syna de nya marxisternas politisk kort.

Såväl dagens marxister som marxister sett över de 150 år som Kapitalet funnits har önskat att få omgivning och anhängare att tro att det är först genom marxismen som skarp kritik mot exploatering av det arbetande och producerande folket förekommit. Men så är naturligtvis inte fallet. Däremot är det så att genom Marx skiftade kritiken karaktär från att ha gällt kapitalets grepp över ekonomin genom räntan, till att fokusera på själva produktionen. Enligt Marx mervärdesteori är det ju i själva produktionen som utsugningen och exploateringen sker.

I sin analys drar Marx sen slutsatsen att det är genom ägandet av produktionsmedlen som kapitalisten kan kontrollera värdeflödena i samhället. Allt väsentligt sker i produktionen därför måste arbetaren för att befria sig själv äga fabrikerna, produktionsmedlen.

Den marxistiska lösningen kallade Marx osminkat och realistiskt proletariatets diktatur. Dvs de arbetandes makt över samhället och produktionssystemen. Att ondgöra sig över denna teori som många kritiker gör är enligt min åsikt, hycklande. I ett samhälle måste någon form av ordning gälla, det finns aldrig några villkorslösa system. Idag råder ett penningvälde, en plutokrati, där de allra rikaste genom bank och penningsystem har kontroll över hela samhället, inklusive den produktion som Marx så ihärdigt bet sig fast i.

Denna teorin om proletariatets diktatur har kommit att bli det samma som den av Lenin och Stalin praktiserade vägen som går ut på att proletariatet via sitt eget parti det kommunistiska partiet tar kontrollen över hela samhället för att leda det till ett samhälle där klasskillnader upphör. Som alla vet gick det inte så bra. Namnet på misslyckandet är de socialistiska systemen i Östeuropa under första hälften av 1900:talet och deras fortsättning i det Kinesiska systemet under några decennier senare.. Det sket sig riktigt rejält här, men om detta vill helst inte dagens marxister prata. De saknar det politisk modet och/heller den kollektiva analytiska förmågan eller kanske bara perspektivet för att riktigt grundläggande syna korten i denna teori och dess utfall i ovan nämnda praktik..

Som vi kan se finns två förklaringsmodeller till hur de rika, kapitalisterna, kontrollerar värdeflöden i samhället. Dels Marx syn på att allt av intresse sker i produktionen, varför äganderätten till produktionen måste övertas av proletariatet osv. Dels den under årtusenden gällande erfarenheten av hur räntesystem bryter sönder varje samhälle. Utan att räntan åtgärdas kommer rikedom å ena sidan och fattigdom och skuldsättning å den andra bryta sönder ekonomi och samhälle.

Detta perspektiv kan vara bar att ha som utgångspunkt då vi traskar vidare i Aftonbladets och Shabane Barots(SB) text.

Senaste gången Marx teorier sattes på prov var enligt SB 1976 genom Lo-kongressens förslag till löntagarfonder:

”en del av vinsten i svenska företag skulle gå till arbetarstyrda fonder tänkta att användas för att på sikt ta över ägandet av samma företag.”

Att dessa teorier skulle förändra samhället ganska rejält står nog utom allt tvivel. Och att de traditionella ägarna kände sig utmanande av en ny byråkratisk elit är inte att ta miste på. Och efter misslyckandet med de socialistiska staterna var detta trots allt ett nytt sätt att ta sig an problemen med maktkoncentrationen inom ekonomin och därmed samhället i sin helhet.

Men är inte frågan om arbetets värde och frihet en större sak än att den kan administreras genom kontroll av kapitalet, genom ”eget kapital”. Det var ju arbetarna som skulle ha makten inte dess representanter i på kapital byggda fonder. Hur frågan om demokrati i samhället löses beror ju på vilka problem man ser och hur man vill att dessa skall kunna lösas. Personligen trodde jag att nya generationer av arbetare skulle komma med nya perspektiv på hur ett jämlikt samhälle skulle se ut.

Är det inte så att vi genom de existerande fondsystemen bakvägen erhållit ett ekonomiskt system som har drag av det Meidnerska. För de fonder som nu finns i form av försäkrings- och pensionskapital saknar en dimension av privat ägande. Dessa kan naturligtvis användas på ett mycket mer ansvarsfullt sätt än de gör idag men även om så, är de en del i en gigantisk spekulationsekonomi som jag tror inte ens Marx kunde föreställa sig.

Skulle denna spekulationsekonomi och dess drivkrafter börja synas i sömmarna tror jag att vi skulle hamn i en lösning som även måste inbegripa det finansiella systemet, banker och penningsystemet. Att detta perspektiv saknas i SB:s artikel blir också tydligt längre fram i texten.

”Utförsäljning av allmännyttan inordnar det lilla som tidigare varit gemensamt ägt och undantaget profitkrav i en kapitalistisk ordning”

Allmännyttan betalade räntor och berikade och berikar därmed kapitalet. Detta är ett faktum, men en omständighet som marxister blundar för. De är inte beredda att lösa problemen med det finansiella systemet och därför blundar man och ser bort i det lilla som här då det gäller allmännyttan men också i det stora då det gäller att förstå den nuvarande ekonomiska krisen, och det globala finanskapitalets roll i det systemkaos som breder ut sig.

Att marxismens relation till arbetet är problematisk kommer till uttryck på flera sätt. Det mest iögonfallande och som SB även berör i sin artikel har att göra med synen på arbetets värde som mänsklig aktivitet. Marx var en riktig ”borgare” och ville som sådan frigöra arbetaren från det som gör honom till arbetare, från det ”hemska” arbetet för vilket Marx hade liten förståelse. En arbetare har sitt värde genom sitt arbete, det ger moralisk och politisk resning och är det kitt, den energi, det näringsflöde som binder honom samman till övriga människor i det vi kallar samhälle. Marx vision var ett arbetsfritt samhälle och det är denna tanketradition som nu ligger till grund för det allt intensivare framförda kravet på medborgarlön.

Grunden för denna Marx’s befrielse från arbetet ligger i hans romantiska och aningslösa syn på kapitalismens revolutionära kraft, dess förmåga att genom teknik och vetenskap utveckla produktionen. Genom dagens erfarenheter av Kapitalismens mijöförstöring och exploateringa av naturresurser och alla slag av kvalitativa värden borde denna Marx värdegrund möta ett hårt och förbittrat motstånd.

I det avslutande stycket tar SB upp en rad intressanta frågor som jag återkommer till nedan men först till det så typiska för dagens marxister. Trots att Kapitalet har gett Marx ryktet av att vara en överdängare på ekonomi finns mycket lite av detta kvar bland hans efterföljare, då det gäller deras förmåga att förstå dagens ekonomiska kris och hur den skall angripas. Anledningen är Marx koncentration till realekonomin, denna gjorde inte Marx själv förblindad vilket jag visar i denna artikel. Hans efterföljare idag har förstärkt denna tendens till en ideologisk blindhet som gör dem oförmögna att se och förstå den skuld och finanskris vi nu upplever och som kommer att driva land efter land till ett Grekiskt tillstånd.

SB nämner bl.a. pengar som varande ett område där Marx har saker att att lära. När det gäller synen på pengar måste vi nog sätt en giftstämpel på Marx och Kapitalet. Marx ställde sig själv i Adam Smiths tradition och fotspår och tog hans ”moderna” syn på räntor och pengar för given. Således förstod sig Marx aldrig på den form av pengar som kallas FIAT- valuta dvs. skuldfria pengar skapade av en regent till nytta för alla. För Marx gällde att pengar skulle backas upp av guld. Att detta ger de rika makt över valutan genom kontrollen av guldet förstod aldrig Marx.

Hur denna fiat valuta fungera beskriver jag här.

”I sin analys av de motsättningar och möjligheter som präglar det kapitalistiska samhället pekar Marx bortom kapitalismen, mot ett samhällstillstånd där produktionen vilar på gemensam snarare än privat ägande”

Marx var också mycket noga med att skilja på vad som var möjligt att göra och sådant som inte, i den givna situationen ligger inom mänsklighetens ram att kunna genomföra. Efter misslyckandet med socialismen under 1900-talet är det kanske rimligt att dra slutsatsen att upphävandet av privat egendom är en egenskap som är given vår civilisation och som man gör bäst i att hantera varsamt. Genom att lämna den förhärskande dualismen i revolution – reform ett tankmönster som befordrar våld måste vi hitta andra tankemönster för att driva förändringar, ett sådant skulle kunna vara begreppsparet tradition och förnylese. Ett bergreppspar i en helt svensk språkdräkt och som därmed kan tjänsa som inspiration till nytänkande.

Ett samhälle byggt på kollektivt ägande triggar många positiva känslor och värderingar hos en flock som människan, som den kollektiva varelse hon är. Det finns trots att vår egen civilisation kanske inte klarar att hantera denna uppgift. Ett alternativt sätt för oss att hjälpa det kollektiva ägandet till livskraft och utveckling är att stdöja och ge skydd åt den amerikanska indiankulturen, som vilar på kollektivt ägande. Ge skydd åt dess kulturer ta deras politiska kamp på riktigt allvar, det kan bli vårt bidrag till en verkligt mångkultur och inte bara den globala mångkulturella okultur som nu breder ut sig.

Marx’s Kapitalet skall naturligtvis läsas av alla som känner för det, och det vore ytterst intressant att kunna få ta del av de fantastiska läsupplevelser som 2013 års aktiva kvinnor och män har att berätta om.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *