Jordbruk/miljö

Missa tratten?

6 Okt , 2017  

och att göra det i år är lite extra, eftersom 2017 är ett bra svampår. Det har redan gjort avtryck i mina minnen. Korgar med kantareller, Karl-Johan och Champinjoner, och turerna till skogen har varit många. Senast, för några dagar sedan gällde det trattkantarellen som  skänkte oss fyra korgar i en liten skogsbacke på några hektar. Trattkantarellen finner man i äldre barrskog med en väl utvecklad markvegetation av mossa och blåbärsris. Det är en svamp som genom sitt växtsätt förekommer rikligt. En annan egenskap  som är värdefull är att den passar bra till att torka.För er som aldrig plockat tratt kan ett nedslag in en svambok rekommenderas, eller att genom nätet förse sig av det rika flöde av information. Här ett exempel i raden. Källa

Beskrivning
• Hatt tunn, navlad till trattformad, ovansidan är gulbrun till brunsvart.
• Hattens undersida har gula till gråa grenade åsar som löper ner på foten.
• Fot ihålig, brungul till gul.

Vanlig i mossig barrskog över hela landet. Ibland stöter man på trattkantareller som saknar ett färgpigment, de uppträder då i en helgul form.
Förväxlingssvampar
Rödgul trumpetsvamp – saknar tydliga åsar, är snarare mer “rynkig” under hatten, läcker matsvamp.
Slemmurkling – geléaktig svamp som saknar åsar, oätlig.
Gullnavling – påminner uppifrån mycket om trattkantarell, men växer på murken ved och har glesa vaxartade skivor.
Grå kantarell – påminner om trattkantarell men är gråsvart, växer med ek, ätlig.

Det finns inga giftsvampar i Sverige som liknar trattkantarell. Trots detta förekommer rapporter om människor som av misstag fått med sig toppig giftspindling när de varit ute för att plocka trattkantareller.

Toppig giftspindling – Dödligt giftig. Växer i liknande miljö som trattkantarell, men är så annorlunda till utseendet att de båda arterna bara kan förväxlas genom ren slarv.

Den toppiga spindelskivlingen finns anledning att se upp med, det är min egen erfarenhet eftersom det hänt att jag fått med enstaka exemplar i mina korgar. Det har inte hänt så ofta men tillräckligt frekvent för att uppmärksamma risken. Och faktiskt fanns det ett exemplar i en av våra fyra korgar.  När man kommer hem med sin skörd skall svampen rensas, varje svamp skall borstas ren och delas för torkningens skull, men också för att plocka bort eventuella larver. Trattkantarellen är dessbättre förskonad från angrepp av insekter. Vid rensningen går giftspindelskivlingen inte att missa . Den skiljer sig från tratten på många punkter, det gäller såväl färg, form som konsistens.  En förklaring till att den ändå hamnar i korgen kan vara att den finns inkilad mellan trattkantareller och döljs då ett gytter av svamp lyfts ner i korgen i ett enda grepp.

Kantareller är ingen mat det går leva på vilket gjorde att den aldrig var intressant i det agrara samhället. Nutidsmänniskor som själv tror att då det gäller välfärden och utbudet av mat så lever vi nu i den bästa av världar. ”Forntidens” bönder var helt enkelt för korkade, bakåtsträvande och efterblivna för att förstå de stora fördelarna med svamp. Som tur var så räddades Sveriges folk undan sina fördomar av adel och borgare som förstod så mycket bättre.

Vad innehåller då kantareller som gör den värda att plock, rensa och förvara? Den är till
92 procent vatten. Ett kilo svamp ger i mängd näring och energi:
kolhydrater 27g, fibrer 23g, fett 5g, aska 10g och protein 15g. Kanske inte så underligt att svampen inte blev en hårt arbetande befolknings favoritval. Den gav inte direkt några överlevnadsfördelar.

Lilian Ryd har i boken Urfödan träffande beskrivit naturahushållningens mycket medvetna val då det gäller svampens roll i deras hushållning.

Egentligen vill jag inte slösa utrymme på svamp i en bok om naturahushållning Men dagens svampodlingsindustri har lyckats ganska bra i sin kampanj om svampens påstådda näringsvärden.

Att en del tror att svenskarnas ointresse för svamp bottnar i folktro, är fel anser Lilian.

De välkänt svampätande djuren kor och renar har flera magar , de idisslar maten och kan därför spjälka svampens cellulosa och få ut kalorier av den. Människan och hästen har bara en mage. Vi idisslar inte och spjälkar inte cellulosa, så den ger oss ingen näring. Det är smör och grädde som gör att vi kan bli mätt av en svamprätt. Vi har också tid och ork att avsätta hela dagar och massor av kalorier för att samla in något som inte ger bränsle tillbaka. I det arbetsintensiva hushållet kunde man inte göra så.

Svampen har ett knappt mätbart innehåll av protein, och brukar därför i reklamen från svampodlare kallas för proteinkälla och jämföras med kött. Men för att teoretiskt få i sig sitt dagsbehov av protein från svamp måste man tillreda och äta ett par kilo färsk svamp per person och dag. Det är inte klarlagt om människokroppen alls kan tillgodogöra sig svampprotein.

Detsamma gäller svampens omtalade D-vitaminhalt Det är osäkert om vi tillgodogör oss den former av D-vitamin  som finns i somliga svampar. Halterna varierar mycket mellan olika arter och mellan samma art på olika växtplatser. Däremot vet vi säkert att vi tar upp D-vitamin från fisk. Även om människokroppen mot förmodan kan använda svampens speciella D-vitamin måste vi äta ett par kilo Karl-Johan på en gång för att få i oss samma mängd som från en portion stekt abborre.

De flesta svamparter är oätliga, många är lätt giftiga och ger illamående, några är dödligt giftiga. Trots de utomordentliga svampböcker som finns årligen förgiftningsfall, ibland med dödlig utgång.. Dessutom kommer svampen på hösten- just då det gamla självhushållet var som rikligast utrustad med nya förråd. och färskvaror. Svampplockning kan därför likt golf slalomåkning vara en hobby för mätta stillasittare. I naturahushållet är det förnuftigt att strunta i svampen.

Det är ingen bra strategi för överlevnad att inta fördomsfulla perspektiv på de som lyckats med att under mycket blygsammare förhållanden överleva här i Sverige.

Hur vi tillagar vår svamp blir därför mycket viktigt. Den näringen den uppenbart saknar måste tillföras. Så snåla inte med grädden. Ett riktmärke kan vara att använda lika delar buljong som grädde.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 

 

 


One Response

  1. Kgb35 skriver:

    Intressant som vanligt. Fast jag trodde nettominuset även gällde ofet insjöfisk. Lax, öring och ål var det som gällde vad jag förstått.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *