Ekonomi

Kapitalismen

10 Aug , 2017  

Programmet idévärlden har bjudit in en ”modern marxist”, Kajsa ”Ekis ” Ekman(KEE), för att slakta kapitalismen. Som opponenter och försvarare har programledaren Eric Schüldt två yrkesideologer Mathias Svensson och Johanna Möllerström.

Hur det ligger till med ”kapitalismen”. Det är uppgiften som måste redas ut.

Vilken är din definition på kapitalism?” är också den frågan som deltagarna ställs inför. Låt oss börja med deras korta svar för att längre fram tränga djupare in i problemet.

För KEE är kapitalism utsugning.

Kapitalismen som utvecklades på 1600-talet går ut på att merparten av all ekonomisk aktivitet ägs privat och sker för att skapa vinst åt ägarna.” Kajsas idealsamhälle är ”där människorna får frukterna av sitt eget arbete, där det inte sitter någon jävel och tjänar pengar på vad du gör.” bara du slipper den där parasiten som sitter högst upp och tar alla pengar för oss andra som vi jobbar ihop. Det är problemet med kapitalismen.

För att understryka existensen av ”utsugningen” pekar KEE på det faktum att åtta personer äger hälften av jordens samlade börsvärde. Vilket låter både monstruöst och overkligt. Hur är det möjligt? Är detta samtidigt inte ett bevis för att någon slags ”utsugning” existerar. Hur det system skall se ut som ger arbetarna frukten av det egna arbetet får vi däremot aldrig höra Kajsa reda ut, hon vill inte diskutera socialism i detta program som handlar om kapitalism.

Är den rättvisa som Kajsa kräver möjlig? Finns ens en gemensam syn bland arbetare på vad som är det verkliga värdet av den egna arbetsinsatsen? Om samsyn inte finns hur skall det då var möjligt att dela produktionsresultatet? Kritiker av kapitalism har därför ofta valt en annan väg för att motverka ”utsugningen”. Att förhindra arbetsfria inkomster, inkomster av kapital, genom spekulation osv.

Centralt i Kajsas kritik av kapitalism är ”vinst”, men vinst finns även i enmansföretag som saknar skuldsättning och därmed den direkta orsaken till att någons arbete behöver tas för att täcka ersättning till kapital. Vinst är en bokföringsterm som ger besked om hur intäkter och kostnader balanseras i ett företag. Är verksamheten bättre, mindre ”utsugning”, om den går med förlust? För att mer direkt verka mot olika former av spekulation, börs och räntejobberi, ofta drivna av riskkapitalister, har ett alternativ till vinstkritiken förts fram. Genom att förbjuda aktiebolag skulle de värsta formerna av risktagande rensas bort från mogna verksamheter där de inte hör hemma, som exempelvis skattefinansierad välfärd.

Hur ser då försvararnas definition av ”kapitalismen” ut: Mattias Svenssons korta svar är: ”Det samhällssystem som följer av vissa spelregler som äganderätt, marknadsekonomi, näringsfrihet, och rätten att göra frivilliga avtal med andra, det är grunden, dvs komma överens om avtal som berikar båda parter.

Kajsa har i sin inledning förklarat att marknadsekonomi inte är ett kännetecken för kapitalism:

Kapitalism kallas ofta felaktigt för marknad, men en marknad är något helt annat. Marknader har funnits i tusentals år och är en plats för varuutbyte. På en marknad är pengar bara ett medel för att underlätta ett byte. 

Inget i Mattias övriga definition talar uttryckligen om kapitalets roll i vårt ekonomiska system. Är då privat äganderätt och näringsfrihet en förutsättning för att kapitalet skall vara den dominerande kraften i en ekonomi. Japan mellan andra världskriget och deras avreglering av ekonomin under 1980-talet kan tjäna som ett exempel på att så inte behöver vara fallet. En statsbyråkrati med rötter i den japanska feodala eliten hade genom kontrollen över riksbanken helt utmanövrerat det privata japanska kapitalet. Är det någon som hävdar att japan under 1970-80-talen inte var kapitalistiskt? För mer ingående studier i ämnet kan Mammons Furstar av Rickard Verner rekommenderas.

Är det de västerländska samhället som Mattias sätter likhetstecken med, kapitalism? Målar han inte därmed in sig i ett hörn som begränsar hans intellektuella manöverutrymme? Detta bekräftas dessutom av hans kritik av Kina som han inte ser som ”kapitalistiskt” enligt den egna definitionen. Det blir uppenbart att Mattias inte har det intellektuella redskapen för att ens ge en rimlig definition av vad kapitalism är.

Så här långt borde det vara uppenbart för alla som lyssnat på programmet att både Kajsa och Mattias har uppenbara problem med att ge en beskrivning av vad som kännetecknar kapitalism. Kajsa ser även hon de västerländska samhällena som exempel på kapitalism då hon förlägger dess uppkomst till 1600-talet. Hela hennes fokus ligger på den västerländska civilisationen.  Vi sitter fast i det politiska skruvstäd där de två skänklarna socialism och kapitalism effektivt trycker ihop oss och begränsar vår analys och politiska handlingsutrymme.

Problemen med ackumulerad rikedom som en maktfaktor använt för att skapa ännu större rikedomar har en historia av betydligt äldre datum än då den vetenskapliga och tekniska utvecklingen startade på 1600-talet, för att blomma ut i den industriella revolutionen på 1800-talet. Våra religioner varnar för mänsklig girighet, och kristendom har haft betydligt mer att säga i frågan än att förlägga problemet till mänsklig svaghet. Det handlar uttryckligen om pengarnas roll i ekonomi och regler för att hålla ackumulerad rikedom i schack. Kristendomen kännetecknas från dess begynnelse till reformationen av berättelsen om hur Jesus drev månglarna ur Jerusalems tempel(Matteus 21:12-12). Över tusen år förkunnade kyrkan ocker, dvs tagande av ränta, som en dödlig synd, som placerade syndarna under bödelns bila och den skändade kroppen att vila i ovigd jord, för att in i evigheten sona sina synder genom skärseld ända in i helvetet för evigt. Att idag förstå vad denna dödliga synd betydde är svårt, då allt skambeläggande behandlas med språkliga neutralisering och verbal terapi. Den medeltida kyrkan nöjde sig inte med att förbjuda tagande av ränta, ett moraliskt regelverk formulerades med betydligt längre räckvidd vad gäller de ekonomiska transaktionerna. Problemet var fram för allt handel som ofta gav ett ymnigt överskott om vilket den katolska kyrkan ägnande sin uppmärksamhet. Det är tillåtet att handla med vinst, men inte att driva handel för vinstens skull var i korta ordalag deras svar. Syftet med handeln var central, det skulle tjäna samhället och det allmännas bästa. Handel för att berika sig var inte moraliskt accepterad, när väl dina livsbehov i mat, kläder, boende var tillfredsställda så tillhörde resten samhället och skulle fördelas till de fattiga. Rikedomen i sig var satt under skam, och placerades regelbundet i stock.

Det fanns en verklighetsbakgrund i ett jordbrukssamhälle som inte hade produktionsförmågan att bära bördan av räntor. I bibeln hanterades det med regler för skuldavskrivning vart 49(7*7)år. Katolska kyrkan hanterade problemet på sitt sätt, och som de i takt med att de själva blev allt rikare genom hanteringen av allmosor inte klarade att hantera. Vid tiden för reformationen var missnöjet med kyrkan så allmänt och stort att det gav kungarna möjlighet till en frisering. I Sverige har vi vår egen historia på temat i Gustav Vasas reformation där plundringen av kyrkan var den bärande drivkraften. När väl regenterna förbrukat kyrkornas rikedomar blev de under några århundraden bankirernas rov. Det var under en tid då framstegen inom industri, hantverk och handel i ständigt växande omfattning skapade förutsättningar för att klara av bördorna av räntor, kapitalismen växte i omfång genom stadskultur och handel. Problemet är att det inte är all slags verksamhet som tål den ekonomiska belastning som kapitalet genom räntor belastar ekonomin med. Hade regenterna, dagens politiker haft förståndet att begränsa kapitalisternas verksamhetsfält till de delar av ekonomin som klarade att bära räntebördan skulle det mesta av kritiken av Kapitalism försvinna, trots den enskilda rikedom den leder till.

Det ekonomiska system vi har idag skriker efter ett behov av att regleras, och det endast några årtionden efter att Mattias Svenssons föregångare började predika om välsignelserna med en avreglering. Faktum är att det är framförallt vanliga löntagare som är kapitalisternas rov. I Sverige är den privata skuldsättningen näst högst i hela världen och det är vanliga löntagare som i rollen av hus- och bostadsrättsägare får bära bördan. Eftersom vanliga löner inte räcker till täcks de växande skulderna med stigande priser på fastigheter, ekonomin bygger på ett gigantiskt pyramidspel. Detta är det verkliga beviset för att Mattias Svensson tal om marknadens frihet saknar verklighetsbakgrund. Den frihet kapitalet fick genom avregleringen av kreditmarknaden 1985, behövde bankerna bara fem år för att skapa den största ekonomiska kris som Sverige upplevt sedan börskraschen 1929.

Ser inte Mattias Svensson som försvarare av kapitalism dessa problem? När han ställs inför frågan om inte de ökade klyftorna är ett problem blir svaret:

Absolut, Men vi måste se vad som är orsakerna till detta, det är en sak om det frivilligt uppstår en ojämlikhet för att människor har köpt något som blir populärt. Om du säljer billiga möbler till många så kommer många vilja att köpa dom och då blir den personen som kom på det rik.Det är en av dygderna med kapitalismen, du blir som allra rikast genom att tjäna flertalet. Men det finns undantag  och det finns problematik i hur människor blir rika. Ett problem är den penningpolitik som förts under senare år där man vräkt ut stimulanser, med negativa räntor och centralbanker som köper tillgångar, Det här är jätteknepigt, men resultatet är väldigt enkelt och det är att det har blivit mycket enklare att vara miljardär. Det är staten som berikat människor.

De nyliberala kapitalistkramarna har intagit en position som de marxistiska kritikerna har svårt att hantera. Man skyller på de som upprätthåller systemet, politikerna som kontrollerar staten, i detta fallet riksbanken. Eftersom detta alltid kommer att vara riktigt i någon bemärkelse ställer det marxister svarslösa, eftersom i deras hjärnor härskar berättelsen om ett stort allomfattande diffust system. Men det ekonomiska systemet, ”kapitalismen” är inget stort gigantiskt system vars inneboende  väsen det behövs tusentals sidor för att beskriva, det är i detalj reglerat i lag. Så visst finns ett svar på frågan om de ökade klyftorna, i de lagar och regelverk som reglerar ekonomin.

Visst är det så att minusränta och penningregnet över finansindustrin är felaktig och bakvänd, och det är till syvende och sist politikerna som skall ställas till svars för den ordning de inrättat vad gäller riksbanken och de mål som skall styra dess verksamhet. Krukset är bara att det är denna ordning som den nyliberal revolutionens teoretiker i BIS, IMF, Valutafond EU, FN mm. har föreslagit och pressat på politikerna. De nyliberala avreglerarna får så alltid rätt då de aldrig ställs till svars. Det finns ingen avreglerad ekonomi över huvud taget, det är en myt. Allt handlar om hur reglerna skall se ut. Hur vill ni ha det? Allt mänskligt konstruerat följer regler. PUNKT. Att hävda allmän avreglering är en barnslighet.

I sin kritik av kapitalismen gör KEE samma misstag.

Problemet är att kapitalismen saknar en klausul för samhällsansvar. Kapitalismen är anarkistisk till sin natur, den består av en mängd företag som konkurrerar med varandra för sin egen vinst. Detta gör att kriser uppstår hela tiden för att för mycket eller för lite produceras vilket leder till ekonomiska kriser. Eller banker skapar bubblor som sedan brister. Att arter dör ut eller att klimatet förgiftas är inget det enskilda företaget behöver bry sig om eller bära kostnaden för det finns ingen stoppknapp.

Just det, hela världen är ett kaos av motstridande krafter och viljor, det är fria människor som behöver frihet för sin livsval, så kommer förhoppningsvis vår värld alltid att se ut, om vi inte vill ha en allsmäktig världsmakt som dikterar allt in i minsta detalj. Samtidigt behövs regler inte bara för hur banker och finansindustrin skall fungera. Det är om denna reglering som den politisk striden hela tiden står. Den privat äganderätten är hårt reglerad med mängder av äganderättsförbehåll. Stoppknappen finns där hela tiden och det är det politiska systemets uppgift att utforma den och placera den på VDns bord.

Frågan om det kapitalistiska systemet handlar inte om hur alla dessa sakfrågor skall regleras, det handlar inte om klimatapokalypsen eller miljöfrågor, det handlar om hur det ekonomiska systemet skall regleras i lag. Det är denna reglering som är så viktig och kommer att få stor konsekvens för allt annat.

Vår historia ger oss redan kunskaper hur detta system skall organiseras för att förhindra kriser, och motverka en ojämna fördelning av våra tillgångar. Det är inte som KEE påstår att ekonomiska kriser beror på marknadsekonomins ”anarkism”, på att systemet inte har en central styrning av produktion och konsumtion. Ingen ekonomisk kris kan förklaras som orsakade av beslut på företagsnivån, de kan möjligen skapa en strukturkris inom en bransch, som varvskrisen i Sverige på 1970-talet. Däremot har banker genom sin kreditgivning orsakat kriser. Det gällde privatbankernas kreditgivning som ledde till 90-tals krisen, det gällde för börsbubblan som skapades inför finanskraschen 1929.

Lärdomarna för hur ekonomin skall organiseras har varit kostsamma genom den ekonomiska förödelse som oreglerade finanssystem alltid ställt till med. Det ständiga bankkrascherna och kriserna under 1800-talet gjorde att bankerna fråntogs rätten att trycka sedlar 1904. Vi fick en lag som gav regeringen monopol på skapande av pengar, till en början med krav på säkerheter i guld, vilket avskaffades efter finanskrisen 1929.

Genom att sedlarna och mynten idag endast är två procent av penningmängden har statens monopol på penningskapande upphört. De digitala pengarna som skapas i privatbankernas datorer är 98% av våra pengar. Dessa pengar skapas med låntagarnas tillgångar och arbetsförmåga som säkerhet. Vi har fått ett penningsystem som driver på skuldsättning i ett fastighetsfinansiellt pyramidspel, där de stigande fastighetspriserna tvingar ner räntorna för att upprätthålla konsumtion och tillväxt. Vi är tillbaka i 1800-talets ekonomiska oreda, och det är den avreglering som Mattias försvara som är orsak till problemen. Avreglering av kreditgivning tvingade på riksbanken en förändrad roll. Från att hålla ner arbetslösheten till att låta ett inflationsmål vara styrande.

Vi behöver en penningreform och en återreglering av banker och finansinstitut. Vi behöver återinföra bankdelningen för att skydda spararnas tillgångar och att kriser sprider sig ner i realekonomin och utvecklas till en världsbrand.

Vi behöver även en vänster som slutar förfölja det arbete de säger sig försvara med smärtsamt höga skatter, och i Sverige till på köpet på de lägsta inkomsterna, men det är en annan fråga om än så viktig.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *