Politik

Hitler var inte nationalist!

3 Jun , 2017  

Att Hitler skulle vara nationalist är en mycket spridd uppfattning. Intresset att sprida missförståndet finns från olika håll. Dels anhängare och beundrare av personen Hitler, dels de som delar hans ideologi, och önskar försköna den. Eftersom dessa grupper är relativt små har de inte kraften att få genomslag för sin syn som gällande norm och majoritetsuppfattning.

Nationalism och nationalister är de neutrala avledningarna av nation. Det är de läror och personer som verkar för nationens värde och överlevnad. Nationalist är motsatsen till imperialist. Hitler var en chauvinist, en nationalist i ord men en imperialist i handling. Hitler spelade på nationella känslor för att skapa ett Stortyskland på andra folks bekostnad.

Det finns ett facit på frågan: bilden av den katastrof Tyskland landat i 1945. Det var resultatet av Hitlers rasideologi, stormaktsdrömmar och imperialistiska politik, inte av en nationell omtanke och politik för det tyska folket.

Det allvarliga är att det finns personer och intressen som är så upptagna av att misskreditera nationalism att de bortser från den nationella klädnad de ger Hitler, och därmed legitimerar stormaktspolitik och imperialism. Förståelse för vad nationalism är får vi genom att se dess moderna historia. Nationalism var en del av det moderna Europa som växte fram som en reaktion på Napoleon krigen och efterföljande Wienkongress. Det centrala blir att se nationalism som en motsats till imperialism. Källa Wikiepedia

Nationalism som ideologi är inte expansionistisk i princip. Varje nation har sitt hemland och om detta är säkrat har nationen inga ytterligare territoriella krav. Imperiernas existens i Europa fördömdes av 1800-talets nationalister. Trots detta kombinerade några av dem detta med en aggressiv imperialism utanför Europa i vad som sågs som ”ociviliserade” territorier, särskilt i Afrika.

Det centrala i nationalism går inte att förneka: ”Nationalism som ideologi är inte expansionistisk. Dock genom kolonialismen fick imperialistiska krafter åter spelrum och därmed skapades också utrymme för begreppsförvirring och värdemässigt sönderfall och desorientering. Vi lider under det än idag. Och hur skulle det kunna bli annorlunda då de härskande klasserna i nationalstaternas basområde gav sig ut på koloniala erövringståg. Som alla vet var det Storbritannien som var ryggraden i kolonialismen.

Eftersom nationalism är ett illa valt begrepp för att beskriva Hitler och hans nationalsocialism har han fått ett nytt epitet för att ge någon slags akademisk stringens åt analysen, ”ultranationalism”. Begreppet är mer fake än att det ger ökad förståelse. Ultranationalister står för ”förnyelse av nationen”, det var allt, och säger en del av svårigheterna att hantera såväl nationalism som Hitler som politiskt fenomen, om man är liberal globalist eller marxistisk internationalist. Det känns som att denna definition kommit till för att koppla ihop så mycket som möjligt av den nyvaknande nationalismen med Hitler.

Detta är inte den enda definitionen av ultranationalism: Wikipedia

Ultranationalism är en extrem hängivenhet till eller försvarande av en nations intressen, oberoende av verkan på andra nationer.[9]

Nationalismen var främst en rörelse för nationell frihet och självständighet; den var ett försök att uppnå politisk, ekonomisk och social frihet. Emellertid som ultranationalism kan den övergå till avskaffande av frihet. Ultranationalism leder till förnekande av frihet för etniska minoritetsgrupper inom en nation eller till aggression mot andra nationer.[10]Ultranationalismen kan legitimera sig genom mytiska berättelser om förgångna kulturella eller politiska storhetstider, eller genom föreställningar om förmodade gamla fiender, eller idéer om antropologiska och genetiska egenskaper för att rationalisera idéer av nationell överlägsenhet.

Vi har här en definition som står i direkt motsättning till nationalism, som i sina konsekvenser mer liknar internationalism och imperialism. Definitionen öppnar upp för att även Hitler skall placeras in under den nationella familjen. Ultranationalism blir ett sätt att blanda bort korten, att in under nationalism dra imperialism och chauvinism. Nationalister kan rimligen inte använda begreppet på ett sätt som gör frågan obegriplig. Istället för att vara tydliga med att nationalsocialism inte har med nationalism att göra blir ultranationalism den språkliga bryggan att knyta Hitler till nationalism, bara lite mer nationalism.

Hitler var allt annat än nationalist, han var motståndare till Nationernas Förbund, ett första försök att upprätta ett internationellt regelverk för jämlika stater, som inte minst var de Centraleuropeiska staternas skydd, vilka också blev de första offren för Hitlers aggressiva utrikespolitik. Att kalla Hitler nationalist är att spela globalisterna i händerna, det är deras vrångbild som man tillstår och låter bli norm.

Det måste rimligtvis finnas en definition på nationalism som är positivt, som erkänner samma rätt för andra stater som den man ger sig själv. Varför får det inte finnas begreppen nationalism, nationalister, som täcker upp för dessa rena oförfalskade former, fritt från självförhävelsen chauvinism, med dess fortsättning i aggressiv utrikespolitik och imperialism. Om det inte finns ett begrepp för denna verkliga oförfalskade nationalism, hur skall det då vara möjligt att uppnå i verkligheten. Det är naturligtvis det som globalisterna önskar, att genom själva definitionerna göra oss politiskt begreppslösa, oförmögna att ens formulera de politiska målen.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


5 Responses

  1. Kgb35 skriver:

    Jo, nationalsocialist skall väl ställas mot internationalsocialist eller i modernare språkdräkt global(social)ist?

  2. Mycket bra inlägg, tack för det Evert Larsson!

  3. Didrik skriver:

    Jag tycker det är fel att kalla Hitler för imperialist. Det var inte hans mål att erövra och styra över andra folk i ett imperium. Det han gjorde var att återerövra territorier där det levde tyskar, samt att förena ”tyskarna” i Schweiz och Österrike i ett Stortyskland. Innan kriget alltså. Politiken han förde var nationalistisk och socialistisk, och gav ju med facit i hand ett otroligt lyckat resultat. Det var nationalism i sitt esse.

    Sen när Storbritannien och Frankrike väl förklarat krig så tvingades han att bedriva anfallskrig och erövrade grannländer för fred. Målet här blev ju så småningom att frigöra Ryssland från de judiska bolsjevikerna. Vi får ju inte glömma att Judea förklarat krig mot Nazisterna redan 1933.

    Sedan om Hitler hade lyckats vinna kriget och överleva hade han kanske blivit en imperialist, men om det kan vi bara spekulera.

    Andra stater som kan anses bedriva eller ha bedrivit nationalsocialistisk politik är Nordkorea, Syrien under Assad, Irak under Saddam, Libyen under Kadaffi samt Israel. Nordisk socialdemokrati är mer eller mindre samma sak, även om den har korrumperats mycket sen 80-talet. Nordkorea verkar inte ha gett särskilt goda resultat alls, fast i det fallet är den styrande familjen mer eller mindre totalgalna.
    I de tre ”arabiska” fallen gick det mycket bättre om vi jämför med grannar i arabvärlden. Oljepengar skapade en välfärd som kom det vanliga folket mer till godo än om vi jämför med arabländer där de styrande kungligheterna stjäl för mycket av pengarna och vältrar sig i lyx.
    Israel går otroligt bra, fast det är svårt att veta hur väl det hade fungerat om deras resurser enbart kom från vad det inhemska folket producerar. Det går liksom inte att glömma bort hur mycket pengar de får utifrån landet, via bidrag och skadestånd från exv USA och Tyskland, eller vad diasporajudar kan transferera.
    Nordisk socialdemokrati, direktinfluerad av tysk nationalsocialism under 30-talet, lär ha varit det bästa som kunde ledas ur direkt nationalsocialism. Inte direkt konstigt att våra länder måste förstöras fullständigt för globalismens skull.

    • Evert Larsson skriver:

      Jag känner väl igen din historieskrivning, den är lika verklighetsfrånvänd som den historia som försvararna av bolsjevismen brukar presentera. Redan före WW2 så agerade Tyskland i strid mot principerna för umgänget suveräna stater emellan. Det gäller annekteringen av Tjeckoslovakien efter att England och Frankrike svikit sina löften i München 38. I Hitlers Second Bok som brukar benämnas som tredje delen i Main Kampf beskriver Hitler tydligt sina ambitioner. Hitlers utrikespolitisk är inställd på erövring av nya landområden i öst eftersom han han ansåg att Tyskland behövde mer jordbruksmark för att kunna föda sitt folk.Nationalism var inte ens för Hitler en huvudprincip, ett bärande element i hans världsåskådning. Detta gör han själv mycket tydligt i sina böcker.

      Genom Molotov-Ribentrop-pakten den 23 Augusti startar Hitler och Stalin andra världskriget, de agerar båda imperialistiskt genom anfallet och delning av Polen den 1 Sept 1939. Att det skulle vara England som startade världskriget stämmer helt enkelt inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *