Klyvnades tid

Terrorn och Vänsterns Islam

15 Apr , 2017  

Bilden klarnar alltmer över bakgrunden till terrorattentatet i Stockholm fredagen den 7 April. Det är islaminspirerad terrorism. När Sveriges Folk torkat tårarna och sörjt de drabbade kommer kraven på politisk rättelse att ställas, på att lyfta stenarna i den godhetens stenläggning som gjort angreppet möjligt. Det är inte bara makthavarna som är ansvarig genom att inte agera mot terroristerna. Godhetens stenläggning handlar om ett samhällsklimat som relativiserar terrorismen. I godhetens och toleransens namn har kritik av Islam stämplats som islamofobi. Att motverka kritik av Islam är förödande eftersom det är den möjlighet som finns att diskutera religionen Islam utan att peka ut människor och rörelser, vilket leder till polariseringar och att antipatierna växer på ett personligt plan. Behovet av att kritisera religioner är essentiellt för varje sekulär stat.

Som alltid finns det ”goda” förevändningar till politiska misstag. Det har funnits en lång vänstertradition av solidaritet med länder i Mellanöstern som drabbats av USA-ledd aggression. Framträdande har stödet till Palestiniernas kamp varit och det oavsett om kampen drivits med terrorn som vapen eller ej.  Ett gemensamt politiskt samförstånd har byggts upp för rörelser där växande islamsk radikalism avlöst vänsterns egen marxistiska ideologi. Jag känner igen problemen från Svenska Afghanistankommitténs arbete efter Sovjets ockupation av Afghanistan julen 1979. I början diskuterades problemet med den Islamska kultur som var en kampens kulturella förutsättning. Så skapades ett behov att normalisera en totalitär religion och den sociala struktur den under lång tid skapat. De svenska akademierna stod till tjänst och en rad arbeten om Islam och dess betydelse som civilisationsbyggare såg dagens ljus. Framför allt bortsåg man ifrån den totalitära politiska Islam som utvecklades genom bildandet av Muslimska brödraskapet under mellankrigstiden.  Inom Svenska Afghanistankommittén inriktades det politiska stödet därför till Masoud i Panjirdalen, en moderat kraft med västerländsk utbildning.

Vänsterns stora misstag var att dess internationalism ställdes i motsättning till nationalstatens demokratiska projekt. Under 60-talet levde det nationella perspektivet fortfarande kvar och påverkade den framväxande antiimperialistiska rörelsen. ”Vietnam sak är vår” stod skrivet på Vietnamrörelsens banderoller. Vietnam kämpade för nationella självständighet, en kamp som förenade alla små länder, Sverige inräknat, i en intressegemenskap mot stormaktspolitik. Det uttalade perspektivet var att, tredje världens frigörelse från kolonialism var en nationell befrielse.

För den FNL-rörelse(De förenande FNL-Grupperna DFFG) som leddes av kommunister fanns inte den värdekonflikt som uppstod i solidaritetsarbetet för Afghanistan. FNL i Sydvietnam leddes ju av kommunister. Om nu kampen mot USA-imperialismen var en kamp för nationell frigörelse borde inte den politiska inriktningen för den nationella befrielserörelsen varit något problem. Att ett folk valde att samlas bakom sin traditionella kultur är rimligt, och deras eget val. Frågan som måste ställas är om förhållandet att en västinfluerad ideologi, marxismen, tog över ledningen av tredje världens länders kamp för nationell befrielse, gjorde att det nationella perspektivet föll i bakgrunden till förmån för ett socialt och politiskt perspektiv. Det nationella perspektivet för FNL-rörelsen fanns ju inte renodlat utan var en konstruktion med stort propagandavärde. Stödet till Vietnams folk var inte ovillkorligt, det var politiskt, till ett folks som leddes av kommunister och var en del av världsrevolutionen.

En solidaritetsrörelse i Sverige till stöd för tredje världens frigörelse från imperialism, kan rimligen inte agera som imperialister, ställa villkor för hur tredje världens folk skall sköta sin frigörelse. Hade solidaritetsarbetet för Vietnam stått fast på den grunden så hade det perspektivet förts in i rörelsen till stöd för Afghanistan mot den Sovjetiska ockupationen, och Islam skulle hanteras som deras interna problem. Det förklarar varför stödet till Afghanistan hade så svårt att acceptera Afghanistans nationella val. Istället för att tolka kampen som en kamp för nationell befrielse, där befrielsen just bestod i att Afghanistans folk gör sina egna val, började en rörelse mot ideologiskt accepterande av Islam. Myten om Islam som en fredens religion skapades.

Samma behov av att skönmåla Islam uppstod i solidaritetsarbetet för Palestina i takt med att palestinierna frigjorde sig från marxismens västliga inflytande, till förmån för sin egen kulturs radikala islamism. Islam har slukat den svenska vänstern. Innan vi avslutar med att beskriva konsekvenserna av att skambelägga kritik av islam, några kort ord om marxismens strategiska misstag.

Marxismens tvångsmässigt revolutionära patos, ensidig inriktning på klass och äganderätt gör den blind för politiska strukturer av överordnad och samlande betydelse, framför allt gäller det statsbildande på nationell eller geografisk grund. Att marxister av verkligheten korrigeras gång efter annan tycks inte hjälpa, polletten om nationens politiska betydelse tycks inte falla ner. Marxister har aldrig lyckats ta makten genom den arbetarklassens revolution deras teori förutspår. Endast de kommunister som förstått att ställa sig i spetsen för nationens öden har lyckats med att erövra statsmakten. Det gäller den korta konfliktfyllda Pariskommunen, första gången marxist idéer satt spår i statskonstens historia. Preussen hotade Paris samtidigt som Frankrikes eliter lämnade ”walk over” skapades ett maktvakuum som tillfälligt kunde utnyttjas. På den vägen svingar sig kommunister till makten under nationella kriser eller som en del i den koloniala frigörelsen. Istället för att lära sig den nationella läxan har dagens marxister svalt all illvillig propaganda som nyliberalism och finanskapital producerat och spritt om nationalism. När nu Sverige utsätts för Islaminspirerad terrorism finns två orsaker till att vänstern inte förmår reagera. Sveriges behov är ointressant och existerar endast som en manifestation av den härskande klassens intresse. Vad gäller den Islamska kopplingen så är den besvärande, och allt görs för att förminska den. Hur tar det sig då för uttryck efter terrordåden den 7 April?

Knut Lindelöt närstående Folket i Bild anser att nu är samtal viktigt, men ger själv inget för att lyfta vänstern ur sin skyttegrav för Islam. Regelbokens första punkt för förnekelse: att över huvud taget inte nämna elefanten i rummet, Islam, genomförs exemplariskt. Nästa steg i försvaret för Islamsk inspirerad terrorism blir att omvandla terroristen från förövare till offer.

den 39-årige mannen som kapade lastbilen och hämnades på västvärlden på Drottninggatan är förstås en tragiskt existens. Men han är också en produkt av ett sammanhang. Han hade nekats uppehållstillstånd och levt illegalt en tid. Han hade IS-sympatier och vansinnesfärden på Drottninggatan var uppenbarligen inspirerad av IS-propaganda.

För vem skrivs ovanstående? För att blidka och ställa sig in hos förövarens anhöriga, medbrottslingar och sympatisörer? Vilken annan roll kan det ha? Detta är inget annat än en försåtlig vägledning till alla som nekas uppehållstillstånd. Under alla omständigheter har ni en vän i Knut Lindelöf som kommer att trösta er och frita er från ert ansvar. Den sista försvarslinje till terroristens försvar: kan han bindas till brottet kan man ju alltid förklara honom sinnessjuk.

Därmed är vi framme vid skuldfrågan. Om allt vi fått veta kan fastställas i en rättegång är han självklart skyldig till terrorbrottet. Är han att anse som mentalt rubbad är han och hans rubbning ändå produkter av den omvärld som också är vår.

Och så den obligatoriska slaskkommentarer alla kategorier, han är ”produkt av” omständigheter, inte ansvarig för sina handlingar. Rakhmat Akilov kommer från ett område där CIA organiserat terrorism under lång tid. Svenska polis sitter nu på ett guldägg, en terrorist som är i livet, och har möjligheten att ta revansch för alla tidigare misslyckanden.

Fortsättningen av Lindelöfs försvar för terrorism går ut på att rättfärdig ansvariga politiker och myndigheter för att Akilov inte utvisades. Svenska folket läxas upp, de förtjänar inget annat än fortsatta terrordåd eftersom deras politiker deltagit i USA:s angreppskrig. Onekligen kreativ att se terrorism som ett medel att politiskt läxa upp Sveriges väljarkår. Sveriges folk kommer att kräva att ansvariga ställs till svars och att allt görs för att förhindra liknande terrorbrott. Hur det än är med skuldfrågor måste terrorn tas på allvar.

Från samma politiska kant skriver Stefan Lingren på 8 dagar, redan den 8 April om en gripen uzbek. Inte heller här nämns den ideologisk inspirationen vid bokstav. Att hitta argument för att förminska Islamsk terrorism är inte enkelt, dådet i Stockholm gör försöken skruvat dåraktig i Sverige idag. På 8 dagar har Carl Bildt gjorts till lämplig förmedlare av argumentet.

Carl Bildt var föredömligt samlad i SVT. Istället för att älta formeln ”terrordåd” beskrev han det istället som ett verk av ”sjuka hjärnor”.

……..

Om det rör sig om en psykiskt sjuk människa kan ett uttalat terrorstöd vara något påklistrat, ett ideologiskt halmstrå. Det borde ställas tydliga krav på organiserade kopplingar till terrororganisation, eller väldokumenterat politiskt försvar för terrorism, för att våldsgärningar ska kallas terrordåd.

Hur det nu är med den 39-årige uzbeken framtiden utvisa. Antingen är han psykiskt sjuk eller också har han haft organiserade kontakter terrororganisationer.

För att ge trovärdighet åt halmgubben ”den ensamma galningen” används Carl Bildts person, ett halmstrå hade varit bättre. Jag har en lada full. Carl Bildt är ett kontraargument. Hur tänker man då man låter en USA-propagandist stå för förståelsen. USA som ända sedan 1970-talet finansierat radikal islamism, som finansierat IS. Carl Bildts egna insatser för CIA blir nästan genant att nämna. Ärligt 8 dagar, om något i sammanhanget skall kallas halmstrå så är det väl att putsa upp denna av eliten använda önskesyndabock. Det avslöjar mer om budbäraren än det ger substans till förståelse av terrorism. Det misslyckades i Palmemordet, fick en revansch vid den hafsigt genomförda snabbrättegången vid mordet på Anna Lindh, men för terrorattacker? Terrorattacker!!!

Kan det ändå vara så att ”psykisk sjuk” är något som sprids för att slippa en mer närgången granskning av terrorismen. Trots årtionden av terroristdåd i Mellanöstern presenteras mycket lite av analyser till en bredare allmänhet. Själv ställde jag frågan till en palestinier, som svarade att terroristerna var just ”idioter”. Självmordsbombare och terrorister var idioter, är ett nonsenssvar, en bortförklaring som möjligen avvärjer frågor för framtiden.

Det är framförallt inte faran för terrorattacker som gör att Sverige måste ändra sin attityd till Islam. Den Islam som organiserar de parallella samhällen är betydligt fredligare men samtidigt också skadligare eftersom de sker i betydligt större omfattning. Hur skall Sveriges sekulära lagstiftning återta marken i de förorter där klansamhälle och sharia redan bitit sig fast utan att vi på det ideologiska planet tillåts kritiserar Islam. Islam måste i Sverige utsättas för samma kritiska behandling som kristendomen. Sverige behöver en ny Hedenius som tar sig an Islam på samma grundliga sätt. Här finns möjlighet till en ideologisk strid utan att göra det till en infekterad strid mellan personligheter.

Vänstern väljer att förtiga Islams roll i terrorism, det har varit huvudbudskapet så långt. Och vid det här laget så kokar väl blodet på den vänster som hängt med så långt. ”Det är USA-imperialismen och Pentagons krigsparti, den djupa staten”, osv som organiserar terrorn och bombar fram det krig som skapar flyktingströmmar.”

Javisst!!

Men betyder det att Islam inte spelar någon roll, att Islam kan reduceras till ett instrument för USA? Nej! Islam är en religion med starkt kulturellt grepp om hela Mellanöstern. Kampen mot Islam är däremot inte universell, den gäller inte hela jorden den gäller för Sverige. Den härskande eliten har valt att göra tvärt om. De stöder USA:s krig mot terrorismen med Islams kvinnoförtryck som argument. Samtidigt skambelägger de Islamkritik genom att stämpla det som islamofobi i Sverige.

Enskilda från Folket i Bild gjorde en flygbladsutdelning under påskhelgen 2017 under parollen: ” BEKÄMPA TERRORISMEN I SYRIEN OCH SVERIGE!. I flygbladet fanns inte en rad om terroristattacken i Stockholm.  För dessa flygbladsutdelare betyder Sverige ingenting måste rimligen bli slutsatsen med denna annonserade förnekelse.

Problemet är naturligtvis Islam, som tillsammans med USA:s krig mot terrorismen är häxbrygden, tillika elefanten i rummet. Är man som vänstern dessutom för en ”generös invandringspolitik” finns en gruva av argument för att knipa käft då det gäller terrorism i Sverige.

Ett steg i rätt riktning finns att glädja sig åt. Det gäller KP som i en ledare gör följande ställningstagande:

Fyra döda och ett flertal skadade kan läggas till listan av offer för den religiösa fundamentalistiska terrorismen……… hotet från terrorismen, jihadister och våldsverkare är en realitet och måste bekämpas.

Att Proletären tydligt pekar ut den religiösa terrorismen gör att de inte längre gömmer terrorismen som en skapelse av USA:s och Israels underrättelsetjänster. Jihadismen är en självständig politisk kraft och måste behandlas som så. Men inte heller KP nämner elefanten vid namn. Ordet Islam är tabu i allt annat än lovsånger, i kritisk kontext utdömt som islamofobi.

Den politiska elitens ansvar för attentatet klargörs:

.….attacken den 7 april kunde ha förhindrats. Därför att den misstänkte terroristen inte borde ha varit i landet. Det fanns ett utvisningsbeslut och efter att 39-åringen nekades asyl och uppehållstillstånd borde han ha förpassats ut ur landet. Dessutom vittnar 39-åringens historia om den orimligt långa tid som asylprocesser tar. Dagens byråkrocialdemokarterna esluten atiska sirapsprocess som kan vara i flera år är både inhuman och kostsam.

Ett steg närmare verkligheten då det gäller Sveriges mångårigt vansinniga invandringspolitik. Mer borde sägas för att bryta upp det nyliberala strypgrepp som Sverige befinner sig i. Våra gränserna för flyktingar från MENA-länder måste stängas. Problemen i Sveriges flyktingförläggningar gör dem redan idag till riskmiljöer för att utveckla terrorism.

Hur allvarligt situationen är understryks av att S sviker de löften som gavs på partikongressen, om ett ökat stöd till polisen. Knappt han ekot av besluten tona ut i det mediala rummet förrän Magdalena Anderson, med nycklarna till vår visthusbod, deklarerar att dom tänker hon visst inte använda. 

Kort sagt får inte polisen eller ens avvisningsverksamheten ett öre till. Istället anser Magdalena Andersson (s) att verksamheter som redan går på knäna ska lösa uppgiften inom den sk ramen genom att prioritera.

Regeringens agerande i frågor som kallas anti-terrorbekämpning tar sig fler märkliga uttryck. Mattias Karlsson i SD har lagt följande tråd på sin FB-vägg:

Kan inte riktigt släppa det här med att ett absolut krav från regeringens sida är att alla partier som ska få delta i anti-terrorsamtalen först måste lova att de aldrig kommer att utvisa några IS-krigare från Sverige..

Ibland undrar jag på riktigt om jag lever i ett land, ett dåligt skämt eller i en urflippad konstinstallation…

Vad handlar anti-terrorbekämpning om egentligen…….

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


One Response

  1. multis skriver:

    Stöd för detta går på olika nivåer att finna i olika tolkningar som anknyter till islams urkunder. Men eftersom urkunderna skrevs innan väst kom till är det tolkningarna av dem som det hänvisas till. Det finns ven andra tolkningar och helt andra uttryck för islam. Men de passar inte in i snabblösningen. Snabblösningen har samlat delar ur olika idéer och blandat det till en explosiv brygd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *