Marxism

Arbetarklass eller Proletariat.

25 Apr , 2017  

Var går skiljelinjen mellan arbete och kapital? Det är en grundläggande frågan och avgörande för hur det arbetande folket kommer att se sig själv och framtiden. Torbjörn Tännsjö har i tidskriften Politisk Filosofi gett sin syn.

Kapitalist är du om och endast om du äger produktionsmedel och köper arbetskraft som brukar dem – utan att du själv deltar i produktionen. Notera att detta är en mycket inkluderande uppfattning om vad det innebär att vara arbetare. Också banktjänstemannen, bostadsmäklaren och redaktionschefen är i denna bemärkelse arbetare.

I förhållande till Marx är TT generös, eftersom Marx endast i proletariatet räknade kroppsarbetare. De var de enda mervärdeskapande, det var hans analys. Det var inte den enda frågan där Marx gjorde felaktiga och extrema val. För de flesta är det självklart att vår ekonomi, beroende av långt gången arbetsdelning är otänkbar utan hjärnans medverkan. Utan hjärnarbete inget muskelarbete, och det gäller även kroppsarbetet som sådant. Kroppsarbetaren är långt ifrån huvudlös, han är istället den mest mångsidige eftersom han ofta använder stora delar av sin kropp i arbetet. När en skicklig hantverkare utför sitt arbete blir det tydligt, eller då vi väljer att se på en violinist eller en idrottsman. Men arbetet handlar även om en socialisering, en inskolning i en arbetets och ordningens kultur, som omfattar människans hela barn och ungdomstid.

När det gäller arbete måste vi vara generösa eftersom arbetet själv är vår viktigaste egenskap för skapande delaktighet och givande. Här finns ytterligare ett steg att ta bort från Marx extremism, som istället för att låta arbetet vara avgörande för sin klassindelning, väljer ägande till produktionsmedlen som avgörande skiljelinje.

I Marx’s Europa var de flesta värdeskapande människor bönder eller hantverkare. De levde helt och uteslutande av sitt arbete, många av dem var dessutom underkastade hypotekens slaveri, de var satta i skuld till rentierer och ockrare. För Marx var de däremot främst som ägare till sin jord och sina verktyg som var det viktiga. Och därmed placerade vid historiens dikeskant, föraktligt klassade som småborgare. Framtiden tillhörde enligt Marx, kapitalisterna och de proletärer deras system skapade.

De hårdast arbetande i dagens produktionsapparat är den enskilde företagaren, innehavaren av F-skattsedeln, och därmed tilldelat ”förtroendet” att siffersätta statens skattebörda på sitt arbete, vilken i socialismens namn aldrig varit större. Dessutom i Sverige tyngst på de låga inkomsterna, fakta som går att kontrollera, Gruppen av egen och småföretagare är idag inte lika dominerande som under Marx tid, och Tännsjös val att inte se dem, därmed inte lika iögonfallande. Men de är en betydande andel och i växande. De är ytterst betydelsefulla som den kreativa klassens plantskola, på vars axlar den heliga tillväxten allt oftare placeras.

Det som Tännsjö ser som Marx styrka och trygghet har som andra sida en ogin bortsortering av värdeskapande arbete. Marx val är kanske inte så mycket hans eget, han faller tillbaka på sin tids utopiska socialister som i den kristna traditionens skugga fokuserade på tillståndet istället för processen. Tillståndet, produktionsförhållandena, äganderätten, förmögenheten, det iögonfallande, som kan exproprieras en gång men sedan lägger dess förutsättning, processen, den fria företagsamheten sönderslagen och utplundrad.

Dessa utopisters idéer tillhörde det förgångna, motsvarade ett produktionssystem som under generationer gått från far till son. Deras sätt att se världen hade ännu inte formats av den revolution som kapital och kol/olja i förening sjösatte i industrialisering, globalisering och kolonialismens övergång i imperialism. Marx som inte förstod energins betydelse för industrialiseringen löste också kapitalismens problem i enlighet med traditionens tankefigurer. Med Tännsjös självsäkra återupprepning:

Klassbegreppet har en trygg plats inom en av Marx inspirerad radikal vänster. Klasserna definieras av individernas förhållande till produktionsmedlen. Arbetare är du om och endast om du säljer din arbetskraft, utan att äga de produktionsmedel du brukar, då du utför ditt yrkesmässiga värv.

Det är ägandet, tillståndet, som är det centrala, inte systemet som skapar det flöde av välstånd som vi är beroende av, inte processen, I processen är det arbetets egenskaper och organisering som är det centrala, inte dess tillkortakommande, dess brist på ägande, som är kapitalets fördel.

Företaget är organisationsformen för det värdeskapande arbetet. Problemet är kapitalet som idag utövar sin diktatur över företagen och därmed över arbetet. Erfarenheterna från trettiotalskrisen gav Socialdemokraterna den politiska ryggraden att under några årtionden sätta det finansiella odjuret i betsel och åtminstone något som liknar tyglar. Bara ett par årtionden av finansiell avreglering har inneburit att stora delar av välfärdssystemet slagit sönder. Där befinner vi oss nu. Vi har dessutom hundra år av erfarenheter av den marxistiska realsocialismen.

Istället för tröskande i marxistisk exegetik, som alltid har lett till tungomålstalande och extremism, behöver vi ett nytt sextiotal av frigörelse från dogmerna. Marx teser har redan prövats, proletariat, den egendomslösa arbetarklassen som Marx utsåg till kapitalismens baneman, har aldrig, aldrig någonsin höjt sitt svärd, och ännu mindre låtit det falla. Enligt den tesen borde 1800-talets revolutioner rasat i England ja ja. I London fick istället Metternich, Wilhelm och Louis Philippe en tillflyktsort, efter att revolutionen skakat Paris, Wien och Berlin 1848.

Vänstern har ett viktigt politiskt uppdrag i att den ser samhället spänt i kampen mellan arbete och kapital. Det är en helt avgörande fördel och förutsättning för att kunna utforma ett politiskt alternativ som har materiell grund och därmed realism och trovärdighet. Som materiell motpol till ekonomin och dess förutsättningar i de naturresurser vi har att leva av står människan med sina egenskaper och behov. Utan en förståelse för det kreativa flockdjuret människans grundläggande behov kommer vänstern att åter bidra till att dra in mänskligheten i nya världskrig.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *