Ekonomi,Klyvnades tid

Nya Tider: Banker och invandring.

16 Mar , 2017  

Att Nya Tider är motståndare till massinvandringen är knappast någon hemlighet. Då det gäller invandringens koppling till ekonomiska drivkrafter råder däremot stor förvirring vilket blir tydligt redan i debattinläggets bildtext. Från Karl-Ove Arnstbergs debattinlägg ”Pengar som inte finns”(endast prenumeranter).

Bankerna håller igång migrationsapparaten genom att låna ut pengar till företag som verka  inom migrationssektorn. Pengar som skapas ”ur luft”……. Varje invandrad individ representerar således en summa pengar som inte finns. Fotot är taget på Sergels Torg i centrala Stockholm, en sommardag då det var 25 grader i skuggan.

Det olyckliga i texten är att den försöker sammanväva två problem till ett sammanhängande komplex.
Frågorna hänger inte samman på ett sätt att massinvandringen avstannar genom en penningreform, eller att den ekonomiska instabiliteten går in i jämvikt bara vi får stopp på invandringen. Dessa ”massutmaningar” kräver helt skilda politiska program för att hanteras.

Bland politiska strateger däremot finns en drift att sy samman olika problem för att nå en förstärkning. Inte sällan är den sammanhållande tråden av det konspirativa slaget. Det är också i de tankefigurerna som Arnstberg själv rör sig. En position som akademikern Arnstberg, inte känner sig helt bekväm med.

Just det, ogillar man konspirationsteorier måste man gå in i de olika problemområdena och bryta upp dem med detaljkunskaper. Då det gäller massinvandringen har jag inget att lära Arnstberg. Det är i de ekonomiska kopplingarna som jag anser misstagen uppstår.

Det finns ett ofta upprepat sektmantra ”pengar styr ekonomin som styr politiken” som enkelriktar tankprocesserna genom att försöka lägg ett mönster på verkligheten där allt kan reduceras till ett uttryck, en orsaksskedja. Varken ”pengar” eller ”ekonomi” är handlande subjekt och kan inte tillmätas annan kraft än det de agerande subjekten, människorna ger dem. Då är vi åter i idéernas, åsikternas, den politiska kampens sfär, där statens lagar gäller över pengar och våld. Vi som varken har pengar eller vapen har anledning att hålla problemformuleringarna kvar i rösträttens domän.

Invandringen påverkar Sveriges ekonomi. Den motverkar den ekonomiska nedgången mätt i Sveriges BNP. Att öka befolkningen ger ett klockrent svar i ökad BNP. Ökningen av BNP per capita, har däremot legat stilla sedan finanskrisen 2008. I dessa enkla fakta ligger regeringspolitikens tydligaste retoriska bedrägeri.

Hur ligger det då till med bankernas förmåga att kidnappa invandrarna och gör dem till skuldslavar. Annie Lööw är inte nöjd med bankernas resultat utan förslår att etableringsersättningen skall ersättas med CSN-lån. Att koppla lån och skuldsättning till överlevnad där investeringskaraktär på skuldsättningen saknas är cyniskt och förstärker skapandet av klassklyftor efter etniska linjer. Annie Lööw propagerar öppet sina av Ayn Rand inspirerade, omstörtande och samhällsförstörande teorier.

Vad gäller invandrares skuldsättning hittar jag inga siffror. Sveriges generösa bidragssystem eliminerar dessutom behovet knutet till överlevnad. Det segregerade boendet är ett annat skäl till varför invandrare är underrepresenterade som bärare av privat skuldsättning. Det finns dessutom en rad kulturella orsaker till att invandrare inte dras in i skuldsättning. Islam förbjuder ränta, ett om än mjukt så dock tvingande religiöst hinder. Skillnader i familjestrukturer är ytterligare en avgörande faktor för att invandrare har mindre behov av skuldsättning. Slutsatsen som borde dras av detta är att invandringen minskar bankernas grepp över de realekonomiska flödena. Det är tvärt om mot tesen som drivs i artikeln, taget i beaktande att det är den privata skuldsättningen som är Sveriges stora problem.

Att massinvandringen kostar och bidrar till att undergräva landet och statens ekonomi är inget som den liberal vänsters flumekonomiska retorik längre rår på. Förklaringen till det multikulturella samhället är inte att den är bankdriven, och behöver varken konspiration eller teorier för att förklaras. Att genom invandring bryta ner nationalstaten har varit den svenska elitens politik under fyra årtionden, det är realitet. I Rosenbad är det EU och att implementera dess regelverk som gäller, de små stegens revolution.

Att bankerna skulle kunna strunta i skulderna för att ”de är skapade ur luft” strider mot alla erfarenheter vi redan har av systemet då bankernas balansräkningar sviktar. Alla utlåning upphör då, och bankerna gör allt de över huvud taget förmår för att minska förlusterna. Genom att lägga beslag på säkerheter eller plundra företag. Skattebetalarna och 10 tusentals företag fick under 90-talskrisen känna av hur högt bankerna värderade sina skuldsedlar. Det grekiska folket har i ett årtionde fått erfara skuldoket både personligt och i ett statsförfall. Skulderna är verkliga och det är endast statsmakten som kan kränga av sig denna tagelskjorta genom att inställa betalningarna. Tack vare att Sverige sade nej till Euron 2003 är den vägen öppen för Sverige, men betydligt krångligare för Grekland.

Den privata skuldsättningen som är Sveriges stora problem borde politiker ta sitt ansvar för att minska. Oviljan att göra det är ihållande och systematisk. Socialdemokratin kunde genom kontrollen av fackföreningsrörelsen ha verkat för höga lönekrav för att skapa ekonomisk lindring. I en avtalsrörelse, där ekonomer för en gångs skull anser att det finns utrymme för högre lönekrav, sitter fackföreningarna nöjda med krav på endast halva ”löneutrymmet”. Vänstern som vanligtvis driver överbudspolitik är plötsligt tysta. Tysta då de för en gång skull har ekonomer på sin sida. Kan det vara för att ekonomerna anser att lönehöjningar skulle gör ekonomin gott. Den ”revolutionära potentialen” har försvunnit och där flög intresset sin kos….

Den stora frågan kommer att vara om det går att spara sig genom den ekonomiska krisen. En vanlig ståndpunkt bland konservativa politiker och ekonomer. Genom penningsystemet konstruktion innebär sparande att penningmängden minskar i samma takt som lånen avskrivs. Sparande ökar inte mängden riskvilligt kapital utan tvärt om. Det var denna politik som praktiserades under 30-tals krisen innan New Deal genomfördes, vars konstruktion gav lite lindring. Det var samma politik som bedrevs under 90-talskrisen under parollen ”Den som är satt i skuld är inte fri”

Politiskt arbeta för att stoppa massinvandringen är inte främlingsfientligt eller rasistiskt. Det är en politik som kan föredras eller förkastas. En politik som kan knytas till logiska argument. Att i analyser av det ekonomiska systemet ge invandrare en roll som de inte har får däremot två oönskade effekter. 1) Politiken som skall adressera problemen blir bristfällig eller felaktig. 2) Invandrarna blir syndabockar i ett politiskt spel som drar intresset bort från de verkliga problemen.

Nya Tider om Pengar Ett tidigare bidrag till debatten.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *