Klyvnades tid

Den judiska konspirationen?

5 mar , 2017  

Hitlers gjorde den judiska världskonspirationen till en av grundpelarna för sin antisemitism. Den andra var föreställningen om att det Tyska folket var överlägset andra folk och att judarna var en icke-ras.  Iden om att det finns överlägsna raser saknar idag förankring, den har genom förintelsens erfarenheter gjorts obsolet. Teorin om den judiska världskonspirationen är av segare virke och har i skuggan av globalisering och finanskriser blivit allt populärare som en tankefigur för att beskriva det geopolitiska spelet. Existerar en judisk världskonspiration? Går den att bevisa eller motbevisa? Vilka politiska konsekvenser skulle den i så fall få?

En gränsöverskridande enighet om att det finns en judisk världskonspiration håller på att etablera sig som en överideologi, som en slags gemensam lösning på allvarliga politiska och geopolitiska problem. Det är en föreställning som får näring genom att globalisering har tagit politisk makt från de av folkrörelser byggda demokratierna. Nätet ger ett rikt vittne om diskussioner där judar lyfts fram som en drivande politisk kraft, som en aktör bakom kulisserna. Det finns uppenbart ett mycket stort behov att föra dessa diskussioner. Jag tror att det grundar sig i behovet att sätta ett mänskligt ansikte, en mänsklig kraft, en aktör av kött och blod bakom det som sker. Detta behov svarar ju också mot ett faktiskt förhållande, det finns i grunden bara ett slag av subjektivt handlande i människans värld och det är människan själv, individen. Dessa individer finns också organiserade i strukturer som hålls samman av intresse eller av ideologi, eller båda i förening. De flesta av dem kännetecknas av att de kräver synlighet för att skapa politiskt makt och inflytande, de samlar anhängare genom ideologier, religioner, politiska teorier m.m. Men överallt finns också behovet av att skydda de egna maktstrukturerna en gråzon av hemlighetsmakeri som slutar i rena konspirationer. Konspirationer finns. Det myllrar av dem genom människans historia i form av komplotter, krigslister, underrättelsetjänster, intriger, frimurare, jakobinska sällskap, toppstyrda politiska partier, ja listan kan bli lång för vad vi väljer att kalla detta sätt för makten att verka. Tyvärr så har den svenska kultureliten satt en “konspirationsstämpel” på alla som diskuterar dessa maktens uttryck och hemlighetsmakerier. Vilket folket i allt högre utsträckning väljer att ignorera, vilket de naturligtvis gör helt rätt i.

Alla bevisade konspirationer kännetecknas av att de har en begränsning i tid och antal inblandade. Det finns samtidigt starka krafter som komplicerar bilden genom att ständigt förändra förutsättningarna för vår liv, det är den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och de företag som med enorm energi omskapar vår värld. Vi har ett finansiellt system med stor makt, som genom nyliberalismens ideologiska segertåg har avreglerats med ödesdigra konsekvenser som följd. Underliggande är det penningsystem som genom digitaliseringen övertagits av de privata bankerna och finanseliten. Vi har haft ett centraliserande av ägande som varit speciellt förödande för demokratin, det gäller kontrollen av medierna. Bakom rör sig den osynliga handen av kapital som givits allt friare tyglar att kontrollera och styra vår värld. Allt är förändringar som verkar genom ideologier, teknik och vetenskap och ekonomisk utveckling som inte kan styras från ett centrum i världens mitt.

Den centrala aktören i denna vår värld är ändå människan och vi har liten möjlighet att förstå systemet om vi inte förstår vad det är för en filur. Människan är ett kreativt flockdjur. Som alla slags djur är vi genom vårt nervsystems struktur utrustade med förmåga till empati en grundförutsättning för att kunna möta andra individer av samma eller andra arter. Det finns två källor till det som skapar oss som politiska aktörer, dels vår personlighet som nästan uteslutande formas genom våra gener. Vår personlighet är inte formad av miljö utan är en produkt av vår könsliga delning. Den andra delen som formar vår personlighet beror av de värderingar vi fyller hjärnan med. Det handlar om vilka utbildningar vi går, ideologier vi väljer att följa och vilka kulturer vi väljer genom val av vänner. Avgörande är vad som händer i vår ungdomsår. Som stöd för dessa kategoriska ståndpunkter, en artikel av Ivar Arpi.

En undersökning gjordes på amerikanska soldater under andra världskriget som visade att endast 20% valde att rikta eld mot vad de såg som mänskliga mål. Med stöd av denna undersökning och det faktum att vi ärver våra egenskaper följer att det finns någon form av evolutionsbiologisk mekanism som indelat oss i personligheter som kan döda andra människor och sådana som inte kan det, som vet att det inte skulle stå ut att leva med det resten av livet. De grupper av människor som utvecklade den rätta balansen av empatiska och vårdande och de som kunde döda och försvara gruppen blev de av vår art med bästa överlevnadschanser.  Vår arts delning i kön visar på en liknande differentiering av roller i flocken. Kvinnor i flockens mitt, försiktiga och mindre riskbenägna, och männen mer i flockens utkanter till dess försvar vilket krävde ett större risktagande. Hur dessa egenskaper fortsätter att spela roll syns tydligt i yrkesval och brottsstatistik.

De flockar som idag skapar våra identitet ser helt annorlunda ut än under de hundratusentals år då vi formades. Vi är inte längre i grupper om 25-100 utan har formerat oss till politiska enheter om miljontals individer om än mycket löst sammansatta. Tanken svindlar, vi står inför en svart oändlighet av kollektiva möjligheter, så stor att variationen färjas till ett mörker. Att vi lever i ett sådant kaos av möjligheter går inte att förstå utifrån erfarenhet, de är därför heller ingen del av den bild vi har av vårt samhälle. Vi är utlämnade att bedöma faror och politiska risker enligt samma egenskaper som våra förfäder på savanner och i urskogar. Dvs vi ser ett tecken, ett spår en rörelse, som vi snabbt måste kategorisera som fara eller inte, vän eller fiende. Evolutionen hade gjort mannen till offerpjäsen i flockens utkant att agera till flockens bästa och egen överlevnad.

Idag står vi med ett kaos ett myller som skall  bedömas, med en hjärna som är gjord att hantera faror på erfarenhetsgrund. Efter en logik av orsak verkan där faran är dold i en myriad av människor och relationer. De i flocken som har rollen av att ta ansvar är dock i lika stort behov att kunna tillhandahålla besked om vad som hotar. Vårt intellekt är inställt på att kunna peka ut faran. Till hjälp i denna orimliga situation har vi utvecklat teorier och ideologier för att sortera verkligheten och läsa mönster.

Anhängare till den judiska världskonspirationen pekar ut ideologier som sådana som falskt medvetande, avfärdar dem. Ideologier går inte att avfärda eftersom de sitter etsade i vår hjärnas associationsbanor, de kan inte avfärdas med en deklaration, de kan bara lösas upp genom att de ersätts av ny kunskap och nya värderingar, genom att ideologierna dekonstrueras, kritiseras, och utvecklas eller överges för något nytt, ett nytt sätt att tolka och förstå världen. Det är vår biologi hjärnas konstruktion som gör att vi behöver tankesystem för att hålla våra agerande kollektiv samman. Det är således ideologier som måste vårdas och underhållas för att de håller oss samman, de är en del av vår civilisations kultur och värdegemenskap, de är därmed också själva förutsättningen för vår vilja till förändring och förnyelse.

Hur den judisk världskonspirationen är en tankefigur som fyller ett mänskligt behov av förenkling som passar vårt neuropsykologiska system är en sida av saken. Den andra är att diskutera på vad sätt den i sak helt enkelt är felaktig. Den är för det första enormt västcentrerad, det är uteslutande vår civilisations historia, vår ekonomiska makt och våra samhällskroppar som förebilder som gäller. Västvärlden må kontrollera en finansiell infrastruktur, de flesta av världen stora företag men är trots allt bara en bråkdel av den totala ekonomin. Behärskar bara en bråkdel av vårt klots yta genom nationella lagstiftningar. Utgör bara en bråkdel av dess befolkningar. De “judekontrollerade” medierna har en stark ställning i väst, men i världsperspektiv kontrollerar de endast en fraktion av mänsklighetens växande informationsflöde. Kineser. Indier, Araber, indonesier, Japaner, Afrikas alla hundratal folk alla miljarder av människor med varierande kulturer kan inte kontrolleras av några promille av jordens befolkning. Vi lever i ett myller av politiskt aktivitet, av handlande agenter, det är ett politiskt kaos snarare än en hierarkisk struktur med ett härskarfolk i toppen.

Judarnas starka ställning i den västerländska civilisationen genom modernitetens genombrott, genom industrialisering och globalisering av ekonomi har skapat motsättningar. Det är motsättningar som satt ett rikligt avtryck i 1900-talets historia. Under dess första årtionden fanns ett politiskt problem, judeproblemet. Bortsett nazismen behärskade det Europas staters relationer. Polen drev genom hemlig diplomati på för att judarna skulle deporteras till Madagaskar samtidigt som de var den enskilt största understödjare av sionismens etablering i Palestina. Inga länder öppnande sina gränser för judiska flyktingar, inte USA, inte Sverige som sorterade deras pass med en J-stämpel. Genom Hitler så sopades alla dessa konflikter bort från den politiska dagordningen och förlades till Palestina genom FN:s beslut att skapa den judiska staten Israel.

Hitlers framfart hans tro på att kunna lösa politiska frågor med våld och hans rasism skapade den nazistiska lösningen på judefrågan. Hans framfart har för generationer gjort en upprepning omöjlig. Rasism är inte längre möjlig som grund för politisk organisering. Dess attraktionskraft var även under mellankrigstiden begränsad, det var först i och med finanskrisen 1929 som Hitler fick masstöd bland den Tyska befolkningen.

Hitlers antisemitism vilade på två grundpelare rasism och idén om den judiska världskonspirationen. Föreställningen att judarna genom sin kontroll över banker och medier verkade för kontroll över världen. Det var inte endast arbetslösheten som gav Hitler framgångar utan hans förklaring av krisens orsaker i ett finanssystem som styrdes av judar. Kombinerat med en antikapitalistisk politik för skapande av arbete fick Hitler trots sin rasism ett allt större stöd. Det är förhärligandet av det tyska folket och demoniseringen av judarna som gjort rasismen omöjlig, Kombinationen av antikapitalism och en judisk konspiration lånar sig däremot till allt fleras öron, och verklighetsbakgrunden är lika stark idag som under mellankrigstiden. De problem som globaliseringen skapat har gjort motsättningarna skarpare.

Den politiska eliten har genom den nyliberala avregleringen av finansmarknaderna åter lagt realekonomierna sårbara  för bankernas kreditvälde. Först fick vi ett radband av nationella kriser under 90-talet runt om hela världen, ingen viktig marknadsekonomi förskonades. På grund av Sveriges internationalisering och bankernas storlek i förhållande till ekonomin blev krisen djup, och användes till att lägg om den svenska ekonomiska politiken från att bekämpa arbetslöshet till att bekämpa “inflationen”. 2008 fick vi den första världsomspännande finanskrisen sedan 1930-talet.

Att varningarna för att Hitler kommer tillbaka duggar tätt bland liberaler och vänster saknar alltså inte verklighetsanknytning, problemet är bara att vad de vill varna för har under efterkrigstiden gjorts politiskt obsolet. Dörren för en massrörelse för politisk rasism har stängts. Däremot råder blindhet för hur finanskapitalets banker stärkt sitt grepp över ekonomin och på det politiska planet hur föreställningen stärkts att det är ett nätverka av judar som står bakom och styr. Teorier av detta slag är svåra att motbevisa och underhålls löpande av anekdotiska bevis. Det finns en kraftig överrepresentation av judar såväl  inom finansvärlden som medier, men den finns även inom den akademiska världen, bland politiker inom kulturliv, osv. Det är dessa klasskillnader som sammanfaller med etniska linjer som främjar kulturkrockar och animositet, men triggar också människans behov av att finna förklaringar. Det leder inte sällan till en berättelse som slutar i en syndabock, gödd av konspirationer.

För att inte fastna på vår tids känsligaste politiska radar, den som registrerar rasism, blandas indelningen judar upp med sionism, anglosionism, den djupa staten, den anglosionistiska hegemonin, det finns många fler. Försvararna av den judiska världskonspirationen menar att detta är maktstrukturer som måste avslöjas för att kunna bekämpas. Att peka ut politiker som kan ställas till ansvar verkar rimligt men vad tillför krökningen på näsan deras politiska gärning. Om personer i bankerna kan knytas till handlingar som strider mot bankens målsättning och intressen så kan det hanteras av bankens ledningsorganisation och eller rättsliga instanser. Det skull förvåna mig om religiös/etnisk tillhörighet skulle kunna användas som argument i dessa sammanhang. Vad är syftet med fokuseringen på judarna? Att driva någon slags politik mot deras etniska linjer? Maktstrukturer som måste ställas till svars, det låter sig sägas. Men var finns de som idag vill ta ansvar  och agera i enlighet med den ökade “medvetenheten”. Nu börjar det det bli otrevligt… Det är populärt att peka ut en grupp som maktgalen, girig och orsak till världens alla olyckor. Men när det kommer till de politiska slutsatserna då är det på fallande tomt. Detta gäller alla som jag träffat på som anser att den judiska världskonspirationen är en realitet. Är bara syftet att arbeta upp tillräckligt med politisk “medvetenhet” för att det sedan skall gå av sig själv.

Den fråga som måste ställas till de som på olika sätt ger luft att dessa globala konspirationsteorier är:
VAD DRAR DU FÖR POLITISKA KONSEKVENSER AV DIN ANALYS?  Varje gång jag rest frågan har jag aldrig fått något svar som har att göra med den utpekade gruppen. Den föreslagna politiken har aldrig haft konspirationens som förutsättning

Speciellt viktig för konspirationsteorierna är judarnas överrepresentation i bankerna. Eftersom bankerna skapat en mycket farlig nivå på den privata skuldsättningen är risken för en finanskris överhängande. Finns det politiska svaret på de problem som hopar sig vid horisonten i något som har att göra med bankägarnas härkomst, på krökningen av deras näsor? Att utse syndabockar har aldrig löst några problem, endast tömt den folkliga politiska energin.

Idag är vi i en mycket likartad situation som den Sveriges stod inför 1989-91. En långperiod av expansiv kreditpolitik från bankerna hade ökat den privata skuldsättningen och drivit upp bostadspriserna. På vilket sätt skulle teorier om judarnas överrepresentation som ägare av bankerna bidragit till att få ordning på den ekonomiska situationen? Att den svenska vänstern var så oförberedd kan visserligen läggas en kroknäsas avkomling till last. Men var det Karl Marx stora inflytande på det ekonomiska tänkandet som gjorde vänstern oförmöget till att analysera vad som hände, eller var det hans härkomst ur generationer av rabbiner. Det judiska spåret leder alltid bort från lösningarna.

De politiska lösningarna handlar om helt andra saker än de inblandade personernas bakgrund. För Sveriges del om ett penningsystem där de digitala kontomedlen till 98% skapas av privata banker då någon tar ett lån. Systemet är en följd av den tekniska utvecklingen, digitaliseringen. Som kompletterat med avregleringen av kreditmarknaden lagt kreditinstituten i händerna på privata banker. Demokratin har  fråntagits deras viktigaste ekonomiska styrmedel, att skapa pengar och styra till vad de skall användas. En åternationalisering av Sveriges valuta kommer att ta kreditvapnet från ägarna av bankerna. Endast om samtliga ägare berövas penningskapandet kommer reformen att vara till hjälp.

Att skjuta frågan om judarnas inflytande över bankerna i förgrunden är ett skydd för bankerna och det sätt de fungerar på idag. Bankernas sätt att fungera används som ett slagträ mot en etniskt/religiöst grupp. Även om det vore så att hela banknäringen ägdes av en judisk kast skulle det inte förändra något i de politiska reformer som behövde göras. Och även om så vore fallet så är de flesta judar inte bankdirektörer utan har helt andra yrken och liv. Den upparbetade “medvetenheten” om judarnas internationella konspiration riskerar att drabba även dem.

Problem med maktkoncentration och kapitalets inflytande finns även inom andra områden, där deras kontrollsystem måste brytas upp. Det gäller exempelvis medierna en viktig institution med stor politisk makt. Även här pekas judarna ut som en grupp med en särställning. Behovet av en demokratisering och ägandespridning krävs och låter sig bäst göras utan att mäta kroknäsor.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 

flickpaang


2 Responses

  1. Kgb35 skriver:

    Precis balans behövs när pendlar svänger. Det är viktigt att inte sätta gruppers egenskaper på individer och tvärt om. Men samtidigt viktigt att kunna dra lärdom av erfarenheter, man har bara ett liv*, och därför är lagom försiktighet en överlevnadstaktik som varit framgångsrik.

    En anledning till att Volvo gick relativt bra i USA lär ha varit att det fanns så många svenskättlingar där, som gärna köpte en svensk bil. Att perser gärna för affärer med perser. Kineser med kineser är inget upprörande för folk. Men om judar föredrar affärer med judar blir det misstänksamt.

    Den som är underligt i sammanhanget är svensken, som sedan åtminstone något drygt halvsekel lärt sig att positiv särbehandling av andra är bra. Självdiskriminerande förment altruism kanske man kan kalla det. Det syns ofta i företag där viktiga funktioner släpps utomlands.

    * Visa anser annorlunda. Framtidsministern är väl en? Vore det så, då ändras spelplanen rejält.

  2. Gunnar Thorell skriver:

    Bra formulerat!
    Intressant innehåll!

Lämna ett svar till Kgb35 Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *