Klyvnadens tid

Så är det åter dags för höstklippning av fåren. Tjugofem stycken av tackorna är nu klippta och ungtackan Maj född i mars 2015 är en av dem.

Fårens huvuden fixeras i en klippstol, en klippmetod som tar betydligt längre tid, men som inte kräver lika stor erfarenhet och skicklighet av klipparen.  Vi använder två stolar och klipper två får samtidigt. Själv använder jag maskin med vilken stordelen av ullen faller på varje får. Inger klipper där det är trångt för att minimera klippskador, runt juver, under hakan för att frilägga skillingarna och finputsar där så behövs. Själv ser jag också över och klipper klövarna.

Sex tackor klipps i år för första gången. Viktigt är då att de får en så odramatisk upplevelse av den första kontakten med fårsax och klippstol som möjligt. Det är viktigt att hela tiden vara kroppsnära, dels för att begränsa tackans möjlighet att röra sig dels för att göra henne lugn. Detta gäller även klippningen av klövar. Som ungtackor och inte fullt utvuxna får de plats mellan mina ben då bakklövarna klipps vilket underlättar och leder till lugn vid den första klippningen. Helt utan problem blir det inte med tackorna eftersom de är försiktigare, hårdare knutna till flocken än baggarna är.

Pälsen på Helsingefår har stor variation från stapelbildande finull till rak och grovt täckhår. Enstaka individer har sin egen högst individuella variation av ull, exempelvis lockigt över framkroppen och rak grov ull på bakkroppen.  Pälsen på bilden  är av det finare slaget.

Det har varit ett bra odlingsår för de vallar fåren betar, speciellt gäller det efterbetet på återväxten efter höskörd. Anledningen är troligen årsmånen. Vi har haft en förhållandevis torr sommar, vilket varit gynnsamt för våra dåligt dränerade vallar. Våra tackor är alltid vid mycket gott hull så här års, trots att de både haft två och tre lamm. Årets fina efterbete ändrade naturligtvis inte på detta , tvärt om.

Anledningen till att jag skriver denna artikel är en annan observation som möjligen kan knytas till årsmånen. Tackorna har aldrig haft så fin päls som i år. Till och med Eijra en av de äldsta tackorna som alltid brukar ha en ull som tovat sig till en nästan ogenomtränglig väv på både rygg och buk. Lika iögonfallande är erfarenheterna med vilken lätthet som klövsaxen knipsat överväxta klövar. Vanligtvis brukar klövarna vara hårda och ge ett ordentligt motstånd. Det är inte ovanligt att saxen helt enkelt inte biter utan klöven glider mellan skären istället för att klippas av, så inte i år.

Maj efter årets klippning. Hon är nu 1,5 år, ett vackert och välbyggt får till hull, teckning och kroppsproportioner.

Är det möjligen någon som har erfarenheter av samma slag eller som på något sätt går att relatera till mina erfarenheter.

Då återses vi vi klippstolen igen till våren.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson