Utan att bli allt för personlig i en striden om monetär reform, en strid som nådde sin kulmen för några månader sedan, kommer här ett nytt bidrag till diskussionerna. Den handlar om Michael Thudéns(TM) agerande och de ståndpunkter han för fram och min syn på de politiska och teoretiska frågorna, och varför jag tålmodigt fortsätter att hävda min rätt att själv välja på vilket sätt jag anser att banksystemet skall beskrivas.
Detta inlägg kommer framförallt att handla om den analys av penningsystemet som används som motivering för att hota folk med uteslutning, och slutligen även kasta ut folk från Facebook-gruppen “Nätverket mot bankernas skapande av pengar ur luft”. En av de mest framträdande bakom teoribygget kommer från hemsidan Parasitstopp, och kallar sig Michael Thudén(MT ), och har en relativt lång historia av nätaktivitet, bl.a. en inflammerad strid med Henning Witte som driver den Vita skolans ekonomi. På sin hemsida anklagar MT Henning för att medvetet hugga penningreformrörelsen i ryggen. Enligt Parasitstopps artikel nedan.
Det troliga, enligt mig, är att Henning Wittes uppdrag just var att hjälpa bankerna dölja skillnaden mellan betalmedel och pengar. För Witte är ingen korkad person.
Detta är onekligen ett mycket kraftfullt avståndstagande och misstänkliggörande av personer som troligen gör vad de förmår. Det är orimligt att kräva att en enskild måste har rätt i allt för att undgå misstänkliggörande i uppsåt, det får aldrig bli en förevändning för totalfördömmande och misstänkliggörande. Tyvärr så är MT:s verksamhet inom penningreform kantad av sådana konflikter. En av dem var angreppet mot Björn Erikssons Kontantuppror för att vara kontrollerad oposition . Vilka är då argumenten mot Henning Witte.
Det intressanta i rättsprövningen är att rätten kom fram till samma slutsats som jag (och t.ex ekonomiprofosserna Richard Werner, Hyman Minsky etc) – bankernas lånar inte ut pengar när bankerna ”lånar ut” sina egna skulder till kundkonton.
Det Witte rättsligt borde ha prövat är om det är bedrägeri av banken att ”låna ut” sina egna skulder till kontot och inbilla ”låntagaren” att kontot innehåller kronor (dvs pengar). Det skulle vara intressant att få nedan rättsligt prövat:
Det första vi behöver reda ut är MT:s uppfattning om vad som är pengar. För att driva sin tes att de digitala pengarna som visserligen är skapade genom “låntagarnas” skuldsättning, likafullt av samhället är accepterade som pengar. För att driva sin orimliga tes laborerar MT med begreppet betalmedel, som till skillnad mot pengar har en mycket mer begränsad acceptans och räckvidd. Från Parasitstopp.
Skillnaden mellan betalmedel och pengar:
Du kan köpa en öl för Nisses skuld om Nisse är skyldig dig 50kr och pubägaren går med på det. Du behöver bara fråga pubägaren:
-”Är det ok om Nisse betalar senare? Han är skyldig mig 50kr och jag har inga pengar”
Du har då använt Nisses skuld som ett betalmedel men du kan inte hävda att du betalat med pengar, dvs kronor.
Jämförelsen är orimlig det förstår ett barn, de digitala pengarna är ingen enskild angelägenhet mellan vänner på en pub, de digitala pengarna är radikalt annorlunda, hela Sveriges befolkning vet att siffrorna på deras kundkonton är lika köpstarka som sedlarna och mynten och alla har erfarenhet av dess utbytbarhet i förhållandet 1/1. Det är detta förtroende som gör dem till pengar. MT bryr sig inte om att utgå från definitionen av pengar, istället påstår han att han har alla Auktoriteter på sin sida i synen på vad som är pengar. Låt oss höra och se vad Rickard Werner(RW) ser på frågan. I följande sammanfattning till en empirisk undersökning av frågan om banker skapar pengar, ger RW ett jakande svar och ger samtidigt ett tydligt besked om att det är pengar som skapas.
Abstract
This paper presents the first empirical evidence in the history of banking on the question of whether banks can create money out of nothing. The banking crisis has revived interest in this issue, but it had remained unsettled. Three hypotheses are recognised in the literature. According to the financial intermediation theory of banking, banks are merely intermediaries like other non-bank financial institutions, collecting deposits that are then lent out. According to the fractional reserve theory of banking, individual banks are mere financial intermediaries that cannot create money, but collectively they end up creating money through systemic interaction. A third theory maintains that each individual bank has the power to create money ‘out of nothing’ and does so when it extends credit (the credit creation theory of banking). The question which of the theories is correct has far-reaching implications for research and policy. Surprisingly, despite the longstanding controversy, until now no empirical study has tested the theories. This is the contribution of the present paper. An empirical test is conducted, whereby money is borrowed from a cooperating bank, while its internal records are being monitored, to establish whether in the process of making the loan available to the borrower, the bank transfers these funds from other accounts within or outside the bank, or whether they are newly created. This study establishes for the first time empirically that banks individually create money out of nothing. The money supply is created as ‘fairy dust’ produced by the banks individually, “out of thin air”.
PENNINGmängden skapas som “ängladamm” av de enskilda bankerna “ur tomma intet”. Rickard Werner påpekar samtidgt med eftertryck att bankerna för den skull inte “lånar” ut pengar. Det är detta faktum som avhandlingen visar. Huruvida ett betalmedel är pengar eller bara en skuldsedel vandrande mot värdeströmmen avgörs inte på annat sätt än genom dess funktion, fungerar det som pengar så är det pengar. Minsky, för vilken frågan om bankerna skapade pengar var den avgörande, glider oftast över frågan om de skapade pengarna var pengar eller inte. I följande avhandling hittar vi följande korrektiv för vår förståelse av pengar.
Minsky persistently argued that “anyone can create money,” and the “problem is to get it accepted.” If anyone can create money, what is fundamentally different about a bank?
Inom den fullständigt oförstående ekonomisk “vetenskap” hade han fullt upp med att få omgivningen att förstå, att acceptera att banker visst kan skapa pengar. Vi kan idag även vända oss till kollektiv till vilkas kunskapserövringar vi har anledning att sätta tilltro. Vad säger den utredning som Islands parlament beställt och godkänt för att genomföra en penningreform.
It does a crucial job of public education, explaining how “fractional reserve” banks create money, and why excessive levels of private debt will inevitably result in crisis.
Positiva Pengar redovisar säkert ingen annan åsikt än Rickard Werner men varför inte rådfråga även dem.
Hur banker skapar pengar:
Pengarna som de kommersiella bankerna skapar är inte samma typ av pengar som Riksbanken skapar, det vill säga sedlar med Riksbankens stämpel på. Det är istället de elektroniska pengar som blinkar på skärmen av en bankomat när du kontrollerar ditt saldo. Just nu utgör elektroniska pengar (banktillgodohavanden) ca 96% av alla våra pengar i ekonomin. Det innebär att endast ca 4% är fysiska pengar (sedlar & mynt).
Tydligare än så här finns ingen anledning att ställa frågan, men följdfrågan som den reser är oundvikligen. Vad är syftet med att degradera de digitala pengarnas till “kontokludd” och “digitalkonfetti“. Om detta är det naturligtvis svårt att veta, vad som rör sig under MT:s pannben har han troligen fullt upp med att själv reda ut. Men som alltid finns anledning att vid omdefinitioner reflektera över vad konsekvensen blir.
97% av penningmängden är digitala pengar. Vad blir följden av att folk tror att de inte är pengar? Troligen så är det ingen som bryr sig, troligen använder Herrn själv “kontokluddet” precis lika framgångsrikt som alla andra. Vad det däremot skapar är ett missförstånd av vad pengar är, vad det är som gör pengar till pengar. Micheal Kumhof har formulerat det enkelt och tydligt och även han genom att tydligt tala om vad pengar är: Se Sammanfattningen: Här översatt.
I den verkliga världen, är bankernas nyckelfunktion tillhandahållande av finansiering, eller skapandet av ny monetär köpkraft genom lån, för en enda agent som är både låntagare och insättare. Speciellt när en bank gör ett nytt lån till en icke-bankkund X, skapas ett nytt lån för kund X på tillgångssidan i balansräkningen, och samtidigt skapas en ny och lika stor insättning, även i namn av kund X, på skuldsidan i balansräkningen. Banken skapar därför sin egen finansiering, insättningar, i samma handling av utlåningen sker. Och eftersom båda poster står på konsument X, finns det ingen förmedling som helst i det ögonblick då ett nytt lån görs. Inga verkliga resurser måste vara härledda från andra användningsområden, med andra medel, för att kunna låna ut till kund X. Vad som behövs från tredje part är bara att acceptera den nyskapade köpkraften för betalning av varor och tjänster. Detta är aldrig ifrågasatt, eftersom avistainlåning är varje modern ekonomis dominerande bytesmedel, med andra ord pengar.
Just det, pengarna “är aldrig ifrågasatta” och vad är syftet med det. Lite övermaga är det naturligtvis att tro sig om sådana andliga resurser att man med blotta pladdret kan undergräva folks förtroende för pengar som under årtionden varit en väsentlig del i en ekonomi som dagligen förmedlar värdet till livets nödtorft. Är MT hjärna så förgiftad av revolutionsromantik att han verkligen inte förstår så enkla sociala relationer, är det möjligt? Finns svaret i att han inte är ensam i dessa villfarelser av hur pengar fungerar och dess starkt sammanhållande kraft på samhället trots deras brister, skapade genom skuldsättning.
Investopedia förklarar ‘Fiatpengar ‘
De flesta valutor i världen idag är fiatpengar. Eftersom fiatpengar inte är kopplade till fysiska reserver, riskerar de att bli värdelösa p.g.a. hyperinflation. Om folk tappar tron på deras länders valutor, kommer pengarna inte längre ha ett värde.
Denna missuppfattning är vitt spridd och ges en marxistisk språkdräkt i Ehrenbergs Ekonomihandboken:
Pengar handlar alltså om att medborgarna och företagen litar på staten.
Den dag man inte gör det, vid inbördeskrig, svält, krig eller katastrofer, ja, då rasar
också pengarna i värde. I praktiken innebär det att vi då litar mer på andra länders
pengar.
Pengar handlar om förtroende. Men det innebär att pengar kan manipuleras. Om
medierna, bankerna och staten säger att pengarna är värda mindre, ja, då blir de
också värda mindre. Pengars värde är alltså politik och ingen matematisk formel.
Jo pengars relation till realvärden kan beskrivas med matematik, relationen kan förändras på grundval av den politik som förs ledande till olika former av sammanbrott av produktionsförmåga, vilket inte är samma sak som att förtroendet för pengars värde kan angripas genom propaganda, “Om medierna, bankerna och staten säger att pengarna är värda mindre, ja, då blir de också värda mindre.” Är det en politik att genom medierna och sina egna teorier undergräva pengarnas värde som MT praktiserar.
Hur hyperinflation uppstår är avgörande för att inte hoppa i galen tunna i ren revolutionsromantisk iver. Att hyperinflation skulle kunna vara en följd av bristande förtroende är en teori som inte har något empiriskt stöd. Samtliga fall i historien kan knytas till FAKTISKA obalanser i realekonomin och/eller i kombination med en felaktig penningpolitisk reaktion på problemen.
Ovan gjorda genomgång visar att hyperinflation handlar om störningar i realekonomin som brukar sammanfattas under rubriken ekonomisk chock och sammanbrott i produktionsförmåga. Som orsakats av:
- Krig och krigsskadestånd
- Kollaps av ekonomiskt system
- Avreglering av valutamarknader och därmed öppnande för fientliga attacker på valutor
- Utländsk skuldsättning
I ljuset av historien kan vi se att hyperinflation utlöses av störningar i realekonomin och att sedeltryckandet är en missriktad reaktion på realekonomiska problem.
MT:s penningpolitisk korståg mot oliktänkande på Facebook-grupper kan vara allvarligare än att de bottnar i revolutionsromantiska griller. Den senaste tiden språkliga renhållningsarbete i FB-Gruppen “Nätverket mot bankernas skapande av pengar ur luft” från MT:s sida har lett till att frågan åtminstone har rests. I en kommentar ställer en doktorand i penningpolitik frågan med följande kommentar.
Och.. Enligt din beskrivning tolkar jag det som att det är bankens skuld till sig själv som lånas ut? “Sin egen skuld”.. Det är helt avgörande för din teori, Michael, att du svarar på frågan: vem är banken skyldig sin skuld den lånar ut? Du måste även förstå att du inte kan svara att den är skyldig sig själv, då du själv stängt den dörren. Då måste vi ju enligt dig, köra tidsmaskin igen. Du som pratar härskartekniker kan välja att svara på frågan, eller köra härskartekniken att skriva långa vilseledande tolkningar som dimridå för dina egna bristande argument. Fokusera på ditt istället. Och ditt kräver, åter igen, att du redogör vem banken är skyldig sin skuld?
Orsaken till att MT:s ståndpunkt granskas enligt ovan är hans rättshaveristiska beteende att försöka tvinga alla andra att acceptera sitt eget språkbruk. Så här kan det se ut då han för sina kampanjer, vilket har drabbat långt fler än mig personligen. Från diskussionerna från ovan nämnda FB-grupp lyfter jag ut följande citat, hämtat från en tidigare artikel. Pengar eller kontokludd:
Citat från din kommentar ”Faktiskt är det inte en teknisk detalj att alla konton måste ligga på Riksbanken för att kunna innehålla kronor. Det är en central punkt för att sätta stopp på bankernas bedrägeri med att ”låna ut” sina egna skulder till konton.”
Det är bara i Sverige som anhängare av penningreform uttrycker sig på detta sätt ”låna ut sina egna skulder på kronor”. Detta är ett mycket kryptiskt sätt att uttrycka sig på och jag är besviken på att du lånar dig till det. Det är nämligen så att de som ansluter sig till detta sätt att uttrycka sig understödjer den åsiktsförföljelse som pågår mot personer som föredrar att uttrycka sig på annat sätt. Detta har drabbat mig som av den anledningen utestängts från den största och viktigaste FB-gruppen om penningreform.
Det är Mickael Thuden som bedriver ett rent terrorvälde för att få folk att valsa efter sin pipa, och ynkryggar är de som böjer sig för hans diktaturfasoner.
Anledningen till att jag inte använder mig av hans kryptiska språkbruk är att det är svårt att förstå vad som menas. Dessutom kan det visa sig dölja ett allvarligt fel som har att göra med vem som skall anses vara ägare till de underliggande säkerheterna eftersom de är knutna till lånet. Uttrycket ”bankernas bedrägeri med att ”låna ut” sina egna skulder till konton.” Som här syftar på BANKERNA är vad jag syftar på.
Nu verkar det som så att till och med Positiva Pengar har vikit sig för Herr MT:s språkbruk, och frågan är om det inte till och med har spridit sig till Positiv Money. Det kan visa sig att stora delar av rörelsen för monetär reform har undergrävts av MT.
Det är inte hopp eller försyn som vi behöver utan rakryggade personer som vågar stå upp för vad som är sant och har mod att gå emot mobbardreven.
Det är inte bankerna som kan anses vara ägarna till något i sammanhanget oavsett vad man nu anser att det som skrivs in på låntagarnas konton skall kallas, “skulder”, “kontokludd” eller “pengar”. Vad låneavtalen visar är att låntagaren står med alla säkerheter och förpliktelser att genom amorteringar och räntor ersätta den kredit som banken “skapat ur tomma luften”, utan några insatser än det kärnkapital som systemet ålägger honom och som enligt Stefan Ingves är 2800 kr för att skapa pengarna/krediterna för en miljon. Något i stil med detta skulle det kunna beskrivas:
Bankerna skapar krediter, är mer bokhållare än utlånare. Vad de göra är att hålla reda på bankkundens lån till sig själv, tidigareläggande av köpkraft, och att lånet amorteras(dödas), att räntor betalas. Genom att en del av räntorna dras ur realekonomin uppkommer en brist på betalningsmedel vilket driver på skuldsättning. Det är dessa digitala pengar som är våra pengar idag. 97% av penningmängden består därav, resten 3% är kontanter.
Med sedlarna och mynten är det radiklat annorlunda. Sedan 1904 har riksbanken ensamrätt på att skapa våra kontanter, vilket gör att de inte behöver skapas i ”synd och skuld”, och bankerna måste köpa dem till sitt nominella värde.
Jo jag är förbannad, min upprördhet är inte att ta miste på, och möjligen överdriver jag vilken skada som MT:s aktiviteter lett till utanför Sverige, hela världen kan väl trots allt inte befolkas av kålrötter.
Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se
Hur som med det så apropå politiskt ledarskap – så är det så att pengar = makt – och den makten finns till allt överskuggande del i dags dato hos den finansiella sektorn. Som princip alla politiker ”dansar” efter hur den finansiella sektorn agerar.
Men så länge som det finns Liv i Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens länder – så finns det hopp om en annorlunda ordning – eller ?
Om mitt hopp på min blogg under rubriken: ”LUFT ATT ANDAS OCH SUVERÄNA PENGAR ATT BRUKA FINNS DET I ÖVERFLÖD AV – ELLER ?”
Är du för feg för att kommentera den diskussion som jag för i artikeln. Det du kommer med i din kommentar har du lagt in förut och är ingen nyhet. Hur vore det att bidra genom att föra diskussionen framåt.
Jag har lärt mig väldigt mycket om hur nationalekonomi fungerar tack vare MT;s blogg, och ett argument för att försvara hans synvinkel är ju att valfri bank är skyldig varje annan valfri bank sina tillgodohavanden, skulder som de sen kvittar via RIX-systemet varje kväll…
Själv har jag aldrig ansett dataskärmsiffrorna vara “pengar” per se, men istället för att kalla dem “skulder” kan man ju kalla dem “krediter”, men “pengar” i form av kronor och ören anser jag dem inte vara, utan mer att betrakta som kasinomarker inväxlingsbara till pengar, låt vara att benämningen krediter passar bättre än skulder…