Ekonomi,Marxism,Politik

Chris Hedges Marxism

24 Jun , 2015  

Som firad och ansedd journalist har Chris Hedges artikel rönt stor spridning och bl.a. översatts på den svenska  hemsidan Jinge.  Det är anmärkningsvärt vad lite kritik och diskussion som följer i mediala händelser som knyts till den socialistiska rörelses stora ikon i vår tid. Det har gått tjugofem år sedan sovjetunionens fall och trots detta ingen diskussion om det teoretiska arvet bakom detta misslyckande. Utan en kritisk uppgörelse med Marx analyser, hans utgångspunkter och perspektiv kommer med stor sannolikhet de misstag som gjorts, att återupprepas.
Det är slående vad fri från källhänvisningar till Marx, Chris Hedges(CH) försvarstal för Marx är. Det är helt olikt det sätt på vilket diskussionerna förs inom den Europeiska vänstern. Det senare är nog trots allt att föredra eftersom vi då skulle få möjlighet att stifta bekantskap med vad Marx verkligen sade. Om vad han sade och skrev vet vi också att det skiftade ganska ordentligt över tid, varför det också då skulle bli enklare att knyta tolkad åsikt till Marx utveckling.

CH använder en teknik där han ställer Marx mitt i den ekonomiska krisen och dess följder och på så sätt lägger något i Marx mun som han inte hade en aning om. Att detta överhuvud taget fungerar beror på att Marx i sin analys såg kapitalismen som ett enhetligt och slutet SYSTEM, som på något sätt är självgående och oberoende av människor, och mänskligt handlande. Det är detta systems, kapitalismens inneboende krafter, motsättningar, som Marx enligt författaren:

Han förutsåg att kapitalismen inom sig bar fröet till sin egen undergång. Han visste att förhärskande borgerliga ideologier – idag neoliberalism – skapats för att tjäna elitens intressen och i synnerhet den ekonomiska eliten, eftersom

”Han förutsåg” säger CH! Med vilket det rimkligtvis menas att kapitalismen redan har gått under. Så här trosvisst skulle en svenska marxist noga akta sig för att formulera sig, kan det vara en följd av ett det frihetliga och religiöst extrema kulturklimatet i USA. Dogmatiken i Marx’s apokalyptiska förutsägelsen tilltalar eftersom den har sina rötter i samma kristna tradition. Här blir en förutsägelse enkelt en objektiv sanning bara den kläds i en ”vetenskaplig” skrud.

I dessa korta rader ges föreställningen att Marx på något sätt är portalfiguren för insikten att ideologier tjänar intressen. Inte heller teorin att samhällsutvecklingen är en historia om klasskamp var Marx först att formulera. Marx bidrag i detta sammanhang, påpekar han själv, består i att han förutsade klasskampens upphörande genom proletariatets klasskamp och kommunismens seger. Detta formulerades redan i det kommunistiska manifestet.

För att plocka fram de vetenskapliga bevisen för sin ”vetenskapliga socialism” använde Marx återstoden av sitt liv till att analysera kapitalismen. Resultatet har vi i hans kvarlåtenskap framför allt i Kapitalet. För en troende skara har denna Marx’s beskrivning blivit viktigare än verkligheten själv.

De som ser kapitalismen genom Marx, blir så hans beskrivningars fångar, vilket har pågått sedan dess. Med lite andra ord, man har känslan av att det var Marx själv som sjösatte hela skapelsen, kapitalismen, och att vi nu är tvungen att rådfråga hans texter om lova för att göra oss av med systemet.

Detta förhållningsätt strider mot Marx ursprungliga idéer i det kommunistiska manifeste, han såg ju inte själv problemet på detta konstruerade sätt. Han var anhängare till synen att historien drivas av klassernas kamp. Redan i kommunistiska manifestet fastslog han att det var proletariatet som var den klass som skulle vara den sociala kraft som skulle var kapitalismens banemän. Det är bara ett problem med denna teori, det är ytterst få som längre öppet förespråkar den. Alltsedan Sovjetunionens fall, som var marxismens prövosten, finns inget exempel på någon rörelse som återskapat Socialismen. Den lyser med sin frånvaro i Sydafrika såväl som i Eritrea, båda länder där kommunister intagit statsrodret.

Den klass, proletariatet, som Marx satte sin tilltro till kan ju heller inte ses som bärare av nya ”produktionsförhållanden” som dels bankirerna, kapitalisterna, men också städernas borgerskap lade grunden till genom städernas utveckling. Proletariatet är en helt underordnad klass, helt beroende av den dominerande klassen i denna motsättning, till industrikapitalisterna. Det finns inget exempel på att detta proletariat har agerat i enlighet med Marx teorier. Därför är de skaror som förespråkar en socialistisk revolution allt glesare. Marxisterna idag består f.f.a. av sådan som CH, de som i Frankfurterskolans och Gramscis efterföljd intagit det kapitalistiska samhällets institutioner.

Denna klass av f.f.a. intellektuella har i Marx fått ett verktyg för sin egen resa mot makten, att genom social ingenjörskonst bli den ledande kraften i samhället, vilket inte längre sker i kamp mot kapitalet utan i en samverkan.

Men Marxism i enlighet med Marx blir det aldrig i deras händer. Den drivande kraften har oppererats bort och kvar är de stora textmassor i vilken Marx försöker visa att hans huggskott, teorin om den proletära revolutionen, formulerat redan 1848 i Kommunistiska Manifestet går att härleda till det kapitalistiska systemet självt. Det enda dagens marxister har kvar är det CH sysslar med i sin artikel, att försöka visa att Marx analys av kapitalismen var riktig. Marx är här inte längre något verktyg i sociala strider, det är mer likt spåkärringens kristallkula, ett ställe där man hämtar bekräftelse på sina politiska ståndpunkter.

Vad som händer med Marx i dessa människors händer, då deras relation till klasskampen reducerats till meningslösa paroller och rop om klasskamp, är att synen på den kapitalistiska utvecklingen blir rent mekanisk, systemet blir självgående, i enlighet med de teorier Marx formulerat för dess utveckling.

”den klass som styr över den materiella produktionen, även kontrollerar den mentala produktionen; de härskande idéer som är det direkta uttrycket för de dominerande materiella relationerna …relationer som gör en klass till den härskande.”

Detta Marxcitat blir då en mycket viktig del i deras teoribygge, även om detta citat inte säger så mycket om hur den faktiska utvecklingen sker och på vilket sätt varje handlande människa skall agera för att påverka sin situation.

Vad detta citat av Marx inte säger och i de intellektuellas händer närmast döljer är att varje intresse för att just det skall sätta dagordningen vid lagstiftningen, måste alltid, ALLTID, i ett först led vinna den ideologiska och politiska kampen. Inför den nyliberala revolution som tog sin början genom avregleringarna av finansmarknaderna påbörjades redan under 1970-talet den politisk och ideologisk offensiv, med signaturer Curt Nicolin och Sture Eskilsson, som skulle lägga grunden för den nyliberala revolutionen som fortfarande blåser snålt om våra öron.

Marxister brukar i korta ordalag säga att; det är människans vara som bestämmer hennes medvetande. Det finns knappast någon mer missförstådd och bakvänt använd utsaga än denna. För vad det vara må i mänsklig gestalt, som enskild eller som kollektiv så gäller det motsatt, åtminstone om du i någon bemärkelse inte vill bli slav under det rådande utan herre över din framtid. Det är nämligen så att människan endast gör det som hennes huvud är fullt av. Och det kraftfullaste sättet att fylla hennes skalle är inte låta det gå genom huden utan genom de för meningsbärande sinnesintryck utformade organen, hörsel och syn.

Hur står det då till med CH:s konkreta bevis för att Marx hade rätt, så här kan det låta:

Han såg att den dag skulle komma då kapitalismen uttömt alla sina möjligheter – och kollapsar. Han visste bara inte exakt när. …………………. När vi nu bevittnar kapitalismen i sin globala upplösning är Karl Marx upprättelse som kapitalismens mest förutseende kritiker viktig.

Marxismen-leninismen är en profan uppenbarelsereligion, och det blev tydligen inte bättre om vi går och låter det bli förr, genom dess portalgestalt Marx. Det som  av CH tas fram verkar komma direkt från glaskupan,  bristen på polemiskt tuggmotstånd gör att det nödvändigt att fritt utvidga diskussionen med egna reflektioner.

Vi har inte ens som en utgångspunkt för denna hyllning av Marx fått en sammanhållen definition på vad kapitalism egentligen är, eller en beskrivning av dess historiska framväxt. Två omständigheter som båda varför sig är en förutsättning för kapitalismens genombrott på 1700-1800 hundratalet handlar om energi och ideologi.

Det är inte tekniska uppfinningar som bl.a. ångmaskinen som varit orsaken till industrialismens genombrott som många hävdar. Industrialismen då som en slags kapitalismens motor eller mage. Däremot var oljan och kolet en direkt förutsättning för industrialisering och konsumtionssamhällets genombrott. Den energiomvandlande tekniken hade funnits som ritningar under århundraden och var småproblem som löstes efter hand av en växande ingenjörskår. Det var själva existensen av oljan, och det var detta Svart guld som tillsammans med slavmotståndet satte stopp för slaveriet och gjorde kapitalismen till det dominerande systemet i Nordamerika. Det Amerikanska inbördeskriget ligger inte mer än 150 år bakom oss och det utspelades då Marx som bäst höll på att skriva kapitalet.

Lincoln var mycket bekymrad över de krafter som han genom segern bidragit till att släppa loss. Det handlade om det banksystem som han själv blev tvungen att kringgå då de krävde 30% ränta på de lån han behövde för att finansiera inbördeskriget. Lincoln skapade då sina egna pengar, Greenbacks, suveräna pengar. Det var dessa sedlar som bankirerna fruktade till den grad att de mördade honom. Här visar sig åter pengarnas centrala betydelse för kapitalets möjligheter till maktutövning och Marx bryr sig inte.

Genom Lincoln har vi så anknytningen till den andra förutsättnigen för kapitalismens genombrott omsvängningen i synen på pengar och räntor. Den ideologiske portalfiguren i sammanhanget är A.Smith som bland många andra fick spela rollen som ideologisk murbräcka mot det motstånd mot ocker och penningmakt som var en del av majoritetssamhällets moraliska ryggrad och syn på ekonomi. Utan att detta motstånd bröts ner bland samhällets tänkande skikt skulle kapitalismen inte kunna utvecklas och ges struktur i samhällets alla regelverk. Det är också denna Adam som Karl bygger vidare på i sin analys av ekonomin. Att Marx var mycket positiv till kapitalismen är varken en hemlighet eller speciellt anmärkningsvärt. Karl Marx var en del av den jakobinska tradition som var den borgerliga revolutionens och kapitalismens politiska murbräcka.

Marxister bryr sig heller inte idag om penningsystemens centrala roll i ekonomin och detta trots att hela den nyliberala revolution och den accelererande globalisering av ekonomin den bar med sig inte skulle vara möjlig utan den teknologiska utveckling vi kallar digitalisering. Utan den skulle vårt penningsystems ryggrad fortfarande vara kontanter och den förslavning i skuldekonomin som vi ser den idag inte möjlig. Kände Marx redan på sin tid till digitaliseringen(tydligen), trots att han redan på sin tid ignorerade de problem som hörde samman med penningsystem.

Med följande stöd i Marx för sin framsynthet går det i efterhand att placera in vad som helst, eller? Tänk åtminstone efter innan ni alltför tvärsäkert ställer in er i hyllningskörerna. Eller bryr ni er inte om er egen intellektuella kvarlåtenskap. Kom ihåg att den kommer att överleva er och de futtiga omständigheter och relationer som får er att av bekvämlighet sköljas med i hyllningskörerna. Marx då:

”Ingen social ordning har någonsin övergetts innan de produktivkrafter för vilka det finns utrymme att utvecklas i har förändrats. Liksom att ett nytt stadium med nya högre utvecklade produktionsförhållanden aldrig kan födas innan de materiella betingelserna för dess existens mognat i den gamla samhällskroppen.”
”Detta därför att mänskligheten endast påtar sig sådana uppgifter som den kan lösa, och först efter att ha betraktat saken närmare åtar sig uppgiften då de nödvändiga materiella villkoren för dess lösning redan finns, eller åtminstone är på väg att skapas.”

Ärligt talat vad får ni ut av detta?
Marx var inte ensam, vilket måste framhållas till hans försvar, det var tidstypiskt att tro sig om att i några svepande teorier kunna formulera de mänskliga samhällenas rörelselagar. Marx hade också känsla för marknadsföring och kallade därför mycket framsynt sina bidrag för vetenskapliga. Dagens historiker har lagt detta åt sidan som en av många episoder i den mänskliga kunskapsutvecklingens historia. Välkommen in i framtiden.

Typiskt för texten i dess fortsättning är att när nu beskrivningarna blir allt mer konkret, då den beskriver dagens situation i den pågående skuld och finanskrisen så finns inte längre några citat från Marx. Detta är allt vad som CH lyckats med att plocka fram:

”Behovet av en ständigt växande marknad för sina produkter jagar bourgeoisien över hela jodens yta”, skrev han. ”Det måste ringla sig in överallt och etablera sig överallt.”

Det Marx beskriver är f.f.a. det brittiska imperiets geopolitiska utbredning och imperialistiska politik, de var störst och dominerande men de var inte ensamma. För att förstå hur meningslös meningarna är som en förutsägelse över den ekonomiska kris vi idag har måste vi kanske anlägga ett ännu större perspektiv, ett som sträcker sig in i vår medeltid för att där se vilken roll pengar och banksystem redan hade på denna tid.

På 1340-talet upplever Europa den första stora finanskrisen. Det är samma slag av förfalskande och spekulernade finansfamiljer som vi har idag, som genom sin verksamhet bröt sönder det nät av handel mellan städer som växt fram under några århundraden av ekonomisk blomstring. Monumenten över vad den tiden kunde prestera finns fortfarande kvar i de stora katedralerna. I krisens spår kom digerdöden som spreds efter de handelsvägar som också var det finansiella systemets ryggrad.

Det handlar om samma sorts kapitalism hela vägen till idag. Istället för att se den obrutna linje i vår historia gjorde Marx allt för att bankernas roll i systemet inte skulle ses, och därmed kapitalismens kontinuitet och gradvisa inlemmande av hela samhället i sitt grepp. Marx analys inriktade sig på att förstå varuproduktionen som ett slutet system med de ingående storheterna arbete, kapital och hur de fungerar i en arbetsdelad penningekonomi. De kriser som Marx försökt se i dessa analyser borde om de var riktiga kunnat användas för att förutse kommande kriser. Så har aldrig varit fallet. Orsaken är enkel att se nu när vi är mitt i den värsta finanskris i världshistorien. Krisen beror på det bank och finanssystem som Marx faktiskt fjärmade sig från, var mer eller mindre ointresserad av i sina analyser.

Jag känner inte till CH men är förundrad över hans svepande analyser och brist på konkreta exempel. Bakgrunden i USA:s politiska verklighet blir jag dock påmind om genom följande citat i hans artikel.

Slutskedet för vad vi kallar kapitalism, som Marx förstått det, är inte alls kapitalism. Inte med multisar som slukar offentliga medel, i huvudsak skattebetalarnas pengar, som grisar från ett tråg.

Enligt Europeisk Vänster är kapitalism enligt Marx just sådan som CH inte anser att den är. Marx gör skillnad mellan fri konkurrens och kapitalism och för många amerikaner är kapitalsim lika med frikonkurrens. Med dessa skillnader i perspektiv blir det obegripligt att förstå CH:s oreserverade hyllningar till Marx, lika obegriplig blir den svenska vänsterns återkoppling till CH:s beskrivning av kapitalism.

Hedges är en mycket firad, bästsäljande och prisbelönt journalist med utrikespolitik som specialitet. Med sina omskakande erfarenheter av de pågående konflikterna i världen har han utropat vår tid till en revolutionernas epok. Är det är ur denna erfarenhet som hans nyvunna intresse för Marx måste förstås? Det förklara också hans entusiasm och brist på kunskaper i Marx analys av sin samtids ekonomi.

Men dessa nyanser är fullständigt ointressanta för dagens vänster, eftersom CH bekräftar deras socialsim, vilket de girigt suger i sig. Det intressanta är dock inte vad CH nu i efterhand kan säga om vad som hänt och så beskriva det finansiella tyranniet, det kan vilken gymnasielev med tillgång till internet gör lika bra med lite näsa för vad som är realistiskt.

Det intressanta hade varit om CH heller de som gått i Marx fotspår före CH hade kunnat förutse krisen i Sverige på 90-talet och den stora finanskrisen 2008. Detta hade väl varit rimligt att kräva av dagens marxister, då CH hävdar att redan Marx förutsåg vad som skulle ske redan i mitten på 1800-talet. Men om sanningen skall fram så förstår inte huvuddelen av de som kallar sig marxister ens idag vad det var för ekonomiska mekanismer som utlöste den största och längsta krisen i mänsklighetens historia.

Problemet med CH och hyllandet av Marx är att analyserna som ständig följer i dess spår är alldeles för svepande, generella, och håller sig tillräckligt långt från verkligheten för att inte bli direkt motsägelsefull.

Det finns inget slutet ekonomiskt system som det Marx tycktes sig se.
Ekonomier är ytterst komplexa skapelser som inte går att fånga i några enkla lagar och beroenden som Marx sökte, men aldrig fann. Det är grävandet i dessa Marx ekonomiska undersökningar som nu förser en på politiska visioner utsvulten mänsklighet med förhoppningar, men förhoppningar utan verkliga kunskaper om vårt nuvarande ekonomiska system, om vilket Marx inte visste speciellt mycket.

Marx gjorde exakt samma fel som sina föregångare då det gäller att lägga grundstenen till det som idag kallas nationalekonomi, men som på Marxś tid kallades politisk ekonomi, vilket är ett betydligt bättre ord. Eftersom det är politik, ekonomiska intressen formulerade i politiska och ideologiska termer som format den ekonomi vi har att försöka förstå. Som sagt, människan kan bra göra det som hennes hjärna förstår.

Denna hjärna är samtidigt så konstruerad att den hela tiden söker samband som står i överensstämmelse med redan inlärda värderingar och kanske till och med visioner om vår framtid. Socialism har varit den samlande politiska och ideologiska värdegrunden för vänstern under hela förra seklet. Mot dess slut föll hela bygget samman. Många har fortfarande svårt att acceptera detta misslyckande, eftersom det som ett POLITISKT misslyckande hänger det samman med tusen trådar av värderingar som formar identitet. Det politiska haveriet för socialism som det utformades av Marx och efterföljare behöver ju inte för den skull göra de värderingar som låg till grund för den felaktiga.

Möjligtvis kan en liten hjälp för frigörelse från gamla uttjänta politiska dogmer och teorier vara att de grundläggande principerna om fred, frihet, demokrati och jämlikhet inte behöver överges. Någon ny vision som skall leda mänskligheten kamp för en bättre framtid finns faktiskt inte, vilket är något vi måste lära oss att leva med, vilket på intet sätt betyder att vi befinner oss vid historiens slut, att  på samhälle och politik inte längre utvecklas..

Den makt som CH skildrat i sina böcker och som håller på att lägga hela jorden för sina fötter behöver varje människas samtycke och medverkan för detta. Idag handlar därför den politiska kampen om motstånd, ett motstånd mot deras ”schöna nya värld”. Att göra motstånd mot den mest omstörtande och revolutionära kraft som mänskligheten skapat, Kapitalismen, måste oundvikligen vara en kamp som till stora avgörande delar är för bevarande av det som den vill riva ner.

Ett exempel på detta är den avgörande seger som uppnåddes 2003 då Sveriges folk försvarade kronan mot att ersättas av Euron. Enigheten om riktigheten i detta blir allt starkare varefter den av bankerna skapade krisen fortsätter att terrorisera världens folk. Nu försöker bankerna att återigen flytta fram sina positioner, det gäller deras planer på att avskaffa kontanterna, våra sedlar och mynt.

Talande i detta sammanhang är hur de som är Marxister hanterar denna fråga. Uppriktigt talat så verkar de fullständigt skita i hur det går. De sökningar som jag gjort på kontanter och kontantuppror ger inga träffar. De som kallar sig socialister verkar inte förstå vilken betydelse denna fråga har.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *