Historia,Politik

Tag från de rika…

3 Sep , 2014  

Tag från de rika och ge till de fattiga.

Vi är nu generationer av svenskar som varje jul tagit del av den tecknade filmen Carl-Bertils Jul. Från en tid då folkhemmet stod i sin gryning och folk var som dom var . Budskapet i filmen är det kristna kärleksbudskapet. Att detta var så naturligt och okomplicerat att ta åt sig berodde kanske mycket på att den tid då den sändes var då folkhemmet stod i sin blomning. Sverige hade efter WWll genomgått en exempellös ekonomisk utveckling, stora välfärdsreformer hade genomförts.
Ett krig mot stånds och klasskillnader konfirmerades med dumreformen som svepte som en frisk vind genom det svenska samhället och lade band på överhetsfasoner i de personliga tilltalen. Landet ”allas lika värde” sågs inte bara som en hägring utan som en möjlighet, trots sprickor i fasaden, skavanker och till och med upprörande orättvisor levde vi i löftenas land. Under 70-talet var nyliberalismen ännu inte uppfunnen och de politiska slagorden, från höger till vänster var decentralisering, internationell solidaritet och jämlikhet.

Carl-Bertils Jul sänds fortfarande och ger under några korta timmar möjligen bränsle till en gråtmild sentimentalitet förstärkt av egna minnen från en svunnen tid, men dess eko dånar fortfarande över den svenska offentliga scenen där högtalarna står på full volym ekande ”ALLAS LIKA VÄRDE” från ett band som hakat upp sig. För de sprickor i fasaden som då irriterade har nu vidgats och hotar själv grunden, den svenska skolan håller på att falla samman. Det som då var en otänkbarhet och kunde uppfattas som en personlig förolämpning, tiggare, intar nu gatubilden i varje svensk stad. Angreppen på arbetet hade stoppats, en arbetslöshet överstigande 3% uppfattades av vänstern som outhärdlig och grund för folkresning, idag mals solidariteten kring arbetets värde sakta ner genom två årtionden där ungdomar framför allt får veta att de måste anpassa sig och göra sig anställningsbara.

På Carl-Bertils tid stod en aura av cigarrök och punschdoft kring en överklass med en självbild av kulturkonservativa ideal i värnandet om nation och familj, varur en modernitet av liberal värden med hjälp av vetenskap, teknik och ”bildning” trängde fram. Naturligtvis kränger även detta skepp och hotas gå över styr, inte av konservativa krafter utan av den genom moderniteten växande rasideologin. Andra världskriget blev den stora vändningen även vad gäller rasism som överklassideologi och grund för statens välfärdsbygge. Det tog ett par årtionden att vädra ut med hjälp av syndabocken, det tyska folket och nazismen.

70-talet var för överklass och tjänande medelklassen en brytningstid. De traditionellt borgerliga värden kastades nu överbord och ersattes av en nyliberalism inom ekonomi och kulturmarxism inom den politiska och kulturella sfären. I mitten av årtiondet kastades iden om en dominerande kulturell och etnisk identitet överbord och Sverige förklarades vara en mångkulturell statsbildning. Sedan dess har samtliga riksdagspartier fört en strid mot nationen och familjen som de bärande elementen i det svenska statsbygget, det genom folkrörelser erövrade ”demokratiska” systemet. De ännu kvarvarande demokratiska värden och de ännu inte av företag och korruption underminerade institutionerna kämpar nu en ”hopplös” kamp för sin överlevnad mot den globala anstormningen av internationellt kapital. Novemberkuppen 1985 efter att Gunnar Sträng avgått från riksbankens ledning var tidpunkten för det direkta maktövertagandet och kontrollen av den svenska staten.

Efter 3 årtionden med permanent kapitalistisk revolution inom vårt lands gränser, och lika många under en framryckande våg av krig och terror från Förenta Staterna på den globala scenen är det nu kanske dags att vakna upp och våga se genom den hinna av gråtmild förvillelse som Carl Bertils Jul inbäddat oss i. För att kunna lyssna till vår inre röst slå även av den högtalare som står och hackar sitt budskap över det offentliga rummet, vik åtminstone öronen. Sträck på dig och ta din tid.

Ta från dom rika och ge till de fattiga..
Så har budskapet om ett jämlikare samhälle formulerats, kanske för att ge tanken stöd i tradition och historiska figurer? Oavsett vilket så håller samhälle efter samhälle på att brytas sönder av ökande klyftor drivna av hög arbetslöshet. Det är framför allt skuldkrisen orsakad av ett felkonstruerat penningsystem som nu skördar sina offer i södra Europa och som långtifrån sett slutet på sin nedbrytande kraft, samtliga Europeiska ekonomier står skuldsatta långt över vad deras ekonomier har bärkraft. Det direkta hotet riktas mot oss likt en skarpladdad revolver och består av ett banksystem som är dömt att haverera och vars hane kontinuerligt spänns genom de växande skulderna.

Men de rika då, de som ständigt drar sig undan som ansvariga, och endast låter sig exponeras som individuell framgång i lyx och glamour. Hur ser deras rikedom ut, finns något att lägga vantarna på, om det nu är det saken gäller. Vad vi nu stöter på är en verklighet som klädda i siffror blir omöjlig att förstå. Deras samlade förmögenheter som ständigt ökar och ständigt samlas på allt förre händer är rakt av osmakliga i sin monstruösa mängd. Ett inte ringa antal av dessa personer drar sig inte ens från att efter det att de ”lyckats” lägga beslag på ofantliga rikedomar skapade av mänskligt arbete gör sig till godhetssymboler genom donationer från skatteparadis. Så göds iden om att ”ta från de rika och ge till de fattiga”.

Men vill vi verkligen ha med dessa på andras arbete skapade rikedomar att göra, vill vi låta oss befläckas av den sjukliga girighet som är en förutsättning för dessa ”förmögenheters” existens, när hela det ekonomiska flödet av värden varit det omvända från de fattiga arbetande till de rika och då framförallt de allra rikaste. Att ge dem möjligheten att ta på sig offerkoftan som givare är att ge dem ytterligare en utdelning på sin osunda verksamhet och tillängelse av andras arbete. Nej vänd dem ryggen för det enda som krävs är att värdeflödena från de fattiga till de rika angrips för att nedmonteras och avskaffas. Det handlar om att avskaffa det penning och banksystem som tvångsmässigt sätter världen i skuld och genom dess ränteflöden dränerar den reella ekonomin.
Med Folket för Sverige mot bankherraväldet.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larssonbooks


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *