RäckerDet

Klyvnades tid

Nu räcker det

3 Sep , 2013  

Nu får det vara nog, nu räcker det, nu är det dags för landsbygdens folk att börja bygga upp idéer, en verklighets beskrivning, en självuppfattning som är så tät och stark att den håller för att driva förändring, håller för att försvara våra intressen.
Nu får det vara nog, Nu räcker det, nu har vi, landsbygdens arbetande befolkning i 30 år svalt organisationernas idéer om att man aldrig någonsin skall kritisera sina motståndare, att man aldrig skall tala tydligt i egen sak. Att man inte skall ställa några krav. Att man alltid måste förstå och acceptera systemen. Att man så tyst man kan, skall jobba på som inget hade hänt och hoppas på guds försyn, att det kommer att gå en väl. Men nu får det vara nog, nu räcker det, det är dags att vi samlar oss och gör oss och våra intressen mycket tydliga. Om inte är det snart slut med detta land, för det svek vi idag ser och fått känna på i årtionden är ett svek mot landsbygden och som sådant är det ett landsförräderi.

SmåbrukSmåbrukets framtid
Landsbygden lider av avfolkning och bristande lönsamhet i de näringar som logiskt borde vara de lönsammaste, dvs de där människan samverkar med naturens flöde av näring och energi i den enda reellt tillväxande ekonomin. Tyvärr har vi inte riktigt förstått värdet av livsvävens produktionsförmåga och hur den skall vårdas och visas upp. Istället fjäskas det på ett tillgjort sätt för statsbefolkningens konsumtionslater i diverse turistjippon. Ytterligare ett stickspår som många landsbygdsbor gärna beträder är vargspåret. Men vem tror på allvar att livet på landsbygden skulle bli så mycket bättra av att vargen utrotas. I brist på politiska handlingslinjer har vargen fått tjäna som syndabock. Utrotningsidén strider ju så fundamentalt mot de ekologiska tankegångarna. Och vad skall vi säga till de indiska småbrukarna vad gäller deras tigrar. Gör som vi, Utrota fanskapet! Eller?

Landsbygdens värden förvaltat av småbruk klarar gått och väl att stå på egna ben, mot den exploatering av naturvärden som kapital och industrisystemet lett och leder till. För en småbrukarrörelse handlar det inte bar om att förfina och utveckla den egna näringen utan också att genom politisk samverkan skydda och skapa ekonomiska och näringsmässiga möjligheter för att utveckla landsbygden. Vari består då de ekonomiska krafter som tränger ut möjligheterna för att kunna leva av sitt arbete på landsbygden. För sådant är ju vårt ekonomiska system idag, det är omöjligt att av arbete bygga upp en ekonomisk trygghet.

Vilka är våra problem, vad är det för grundläggande krafter som under decennier verkat mot en livskraftig landsbyggd och för storleksrationalisering, för industriella produktionsmetoder med medföljande biologiska utarmning och avfolkning. För att långsiktigt och uthålligt kunna verka på landsbygden måste grundproblemen identifieras och alternativ diskuteras.

 Problemen:

  • EU-medlemskapet och dess frihandelssystem för jordbruksvaror.
  • Det nyliberala politiska agendan.
  • Oljans betydelse för industrialiseringen och storleksrationaliseringen av jordbruket.
  • Statens skattepolitik och den hårda beskattningen av arbete.
  • Finanskapitalets grepp över hela vår ekonomi.

Innan jag utvecklar min syn på ovanstående vill jag klarlägga att jag är för en lösning på våra problem inom ramen för privat ägande och fri företagsamhet och en lagstiftning som skyddar mot alla former av monopol i ekonomin.

EU-medlemskapet
skulle det lovade LRF, ge nya affärsmöjligheter för de konkurrenskraftiga och duktiga svenska jordbrukarna. Att göra frågan om biologisk odling som är så beroende av geografiska och klimatologiska faktorer till en fråga om yrkeskårens kompetens är ett skamgrepp från jordbruksbyråkratins sida, vilket har öppnat upp för den nedmontering av svensk livsmedelsförsörjning som genomförts och som bara de multinationella företagen inom agroindustrin tjänat på. Men denna jordbruksbyråkratis fientlighet mot svenskt jordbruk är så inbitet småskuren att inte ens de bidrag som EU:s jordbrukssystem ger rätt till, tas ut. Att den så fryntlige jordbruksministern har rationaliserat bort allt stöd under 4 ha. det känner de flesta av Småbrukarnas läsare till, men att han också nekar Sveriges bönder EU:s bondepensison1) är kanske inte lika känt. Bidragssystemet gynnar de stora men den riktigt allvarliga är att det är ett system som används för att genom överskottsproduktion hålla priserna nere för att driva på storskaliga rationaliseringar.

Varje stat måste försvara sina rättigheter och själv bestämma över sitt lands livsmedelsförsörjning och graden av självförsörjning.

Det nyliberala politiska agendan
som den i Sverige världskända Annie Lööw fört till nya höjder predikar frihet i stora bokstäver men bara för de största och starkaste. Det är monopolföretagen i agroidnustrin som hänsynslöst ges friheten att slå sönder en hel näring. Om jordbrukets frihet, att bedriva den verksamhet som skall föda detta lands folk på ett sätt att de egna kostnaderna täcks, är ingen frihet som tilltalar nämnda kändis. Landsbygdens folk har alltid värnat friheten, från vilket håll angreppen än kommit. Den internationella livsmedelsindustrin bryter nu sönder all lokalt förankrad produktion av livmedel världen över. Detta har inget med frihet att göra, det är storföretagens förslavande av världens folk. Ordet frihet måste nu återerövras från de falska profeter som klätt sig i detta ords mest glänsande fjädrar. Vår frihet är enkel, den handlar om folkets rätt att med sina händers och hjärnas arbete kunna skapa sig försörjning och framtid. En framtid, som inte som nu bygger på framtida generationers ruin.

Oljans betydelse.
Den svenska livmedelsproduktionen är idag helt styrd och beroende av olja. En liter diesel motsvara 19 timmars mänskligt arbete. Det är detta enkla samband som gör att ett jordbruk för att överleva ekonomiskt idag, måste vara så stort, och så arronderat, att mängder av diesel kan användas. Användandet av diesel har blivit det viktigaste konkurrensmedlet vilket naturligtvis är orimligt för en näring som bygger på att vårda ekologiska samband och biologiska processer.
Jordbruksnäringen måste för att skydda sin närings ekonomiska intressen och kvaliteter kräva kraftigt höjda skatter på fossila bränslen.

Statens skattepolitik och beskattningen av arbete.
Vådan av höga skatter på arbete beskrivs med den s.k. skattekilen: För att kunna betala 100 kronor netto till en hantverkare måste du själv tjäna 1100 kr (obeskattat). Det är detta outhärdliga skattetryck på arbete som är grundorsaken till alla, mer eller mindre vridna förslag som RUT/ROT och allt vad det i framtiden kommer benämnas. En generell sänkning av skatt på arbete är nödvändigt. Som första steg skulle en rejäl höjning av grundavdraget göras så att Sverige kan börja vandringen ner från prispallen för högsta skattetryck på låginkomsttagare. I de flesta övriga europeiska länder beskattas nämligen inte inkomster under existensminimum vilket gör att grundavdrag i storleksordningen 150.000 kr inte är ovanliga. En höjning av grundavdraget är speciellt viktigt för landsbygdsfolk som lärt sig att leva med lägre inkomster. Det råder idag ett stort missförstånd bland ekonomer vad gäller skattesystemet, där diskuteras och genomförs avregleringar och lättnader för kapital, medans det ju är arbetet som är den verkliga källan till allt värde som skapas i ekonomin. Så långt har nu felsynen gått att samhället inte ens har ”råd” att föra en politik som ger alla, just det alla, arbete. Ett samhälle som inte kan erbjuda sina medborgare en framtid genom sina händer och sin hjärnas arbete är inget samhälle, det är ett skämt.

Finanskapitalets förfalskning av våra pengar.
Finans och bankapitalet är inte bara ett hot mot landsbygden det är det största hotet mot det mänskliga samhället och människan som art. Denna frågas vikt och allvar beror inte av att bankerna är störst och girigast i största allmänhet. Orsaken är att de kontrollerar vårt ekonomiska systems blodomlopp, penningsystemet. Att bankerna idag inte har de pengar de lånar ut utan skapar dem ur tomma intet och tar ränta på värden den inte har, är numera allmängods. Men systemet är mycket värre än så. Denna verksamhet att skapa pengar ur tomma intet måste bokföringsmässigt regleras annars skulle dessa girigbukar till bankirer få penningmängden att explodera med hyperinflation som följd. Skapandet av pengar låses mot villiga låntagare, som med sina garantier att betala ränta och amorteringar står som säkerhet för lånet. Att vi sedan betalar ränta på de lån vi tar gör att penningmängden inte bara äts upp av amorteringar utan också av just räntan. För att upprätthålla mängden betalningsmedel,dvs penningmängden, måste vi skuldsätta oss alltmer. Det är därför den totala skulden ökat och måste öka om inte ekonomin skall stagnera.

Lösning på problemet är inte ny, Lincoln gjorde det med sina greenback-dollar då bankerna inför inbördeskriget tänkte skinna USA med räntor på 30%. Vi måste som Lincoln återta kontrollen över penningmängden, och bankerna måste tvingas tillbaka till det de säger sig göra, och folk tror att de gör, dvs vara förmedlare mellan sparare och låntagare.

Det behövs en diskussion om jordbruk och livsmedelsförsörjning som kan leda till förslag som gör småskaligt jordbruk möjligt att bedriva utan att näringen tilldelas bidrag eller fördelar av annat slag. Att det utifrån de miljö och djurrättslagstiftning som demokratin kräver kan utvecklas och ge stabil försörjning. Dessa tanker ligger kanske i många stycken långt från de diskussioner som förs vid landsbygdsbornas kaffebord. Men utarmningen av landsbygden har nu pågått så länge och orsakat en sådan ekonomiska och ekologiska förödelse att blickarna måste höjas.

1)http://cornucopia.cornubot.se/2012/10/eus-bondepension.html#more


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *