Arbetet

Arbetets värde, frihet och ansvar

23 Maj , 2013  

Arbetets värde, frihet och ansvar.
Inför årets JAK-stämma har jag varit en del av en folkrörelse som dessutom är en bank. I en omgivande värld där bank och penningsystemet håller på att dra ner miljontals icke ont anande i ekonomisk misär var vår uppgift att diskutera och besluta om hur en bank skulle kunna fungera utan de konsekvenser som nu blir allt tydligare för allt fler. Nedanstående rader är ett inlägg i de förberedande motionsdiskussionerna. Eftersom inlägget trots sin allmänna och svepande kritik har några formuleringar kring de frågor som du mött i rubriken hamnar den nu här inför en större publik.

JAK:s centralpunkt.
Mänsklighetens nuvarande situation ser vid en första anblick helt omöjlig ut och vi tillåts aldrig ens hämta luft och ljus för att rensa våra hjärnor genom medias och vetenskapens ständiga rapporter om allvaret i vår situation. Det underliga är, hur så många människor trots detta, med en dåres envishet stretar på för att klara sin vardag. Och som med alla sina sinnen på helspänn försöker se en väg, en strimma ljus som visar åt vilket håll en utväg finns i sikte.

De problem vi har har vi själva skapat och per definition är de därmed möjliga att ta sig ur. Men frågan är hur. Det går inte bara med vilja, med utrop om fred, kärlek och demokrati, vi måste hitta en samhällsstruktur som i sig själv är demokratiskt självgenererande, som utan kontrollmekanismer och svulstiga byråkratier i största möjliga grad spontant genererar sig själv.

De ideologiska och politisk skolar som idag befolkar den politisk himlen har tjänat ut, de är ens knappast längre snuttefiltar till tröst för de närmast troende. Om de inte hade varit för de pengar som de genom statsbidrag roffar åt sig hade alla deras kontor och partilokaler ekat av tomhet. De må sinsemellan bråka och skälla framför tevekamrorna men hade reportrarna makten att ställa de avgörande frågorna skall deras nakenhet bli rent skamlig för oss alla att se, speciellt med tanke på det lager av privilegier och löner de själva bäddat in sig i.

Men makten ligger inte i dessa politiska strukturer, de ligger gömda i århundraden av skapade maktnät, lagar på lager där själva varpen är kapitalet, den från arbetet erövrade rikedomen. För att stå ut med denna situation använder vi våra hjärnor till att rättfärdiga, förklara och rationalisera. Vi skapar lager av lögn för att stå ut med oss själva vårt fängelse och den därur skapade kollektiva självbilden.

Så är vi tvungna att göra för att kunna överleva och nätet av lögner är så sammanvävt att det är helt utsiktslös att tro att dess brist på moral och logik, dess förljugenhet skall kunna genomskådas utan att vi hittar en helt ny angreppspunkt som frigör oss från alla gamla beroenden som gör att vi ser på verkligheten på ett helt nytt sätt. Som då vi vrider hologrammet några grader och en helt ny bild träder fram, lika stark och tydlig som den föregående men med helt andra möjligheter.

Eftersom det jag nu kommer att knattra ner över tastaturet inte är några nyheter, utan har sagts och skrivits av andra långt före vår tid står idéerna på fast solid grund, på århundraden av mänsklig erfarenhet. Det intressanta för vår del är att det bärande språkliga uttrycket är detsamma som förkortningen för vår bankförening, och kärnpunkten är bokstavskombinationens centralpunkt.

Kapitalet har dragit ner oss i det mest hänsynslösa materiella, ekonomiska, politiska, ”vetenskapliga”, kulturella, ideologiska beroenden. Våra universitet har blivit skansar för att försvara dess teoretiska byggen. Så används miljarder av våra skattepengar för att fräta ner det system av demokrati och arbete som ännu är grundvalen i vårt snabbt nedvittrande samhälle. Genom att knyta våra pensioner, vår framtida överlevnad till ett luftslott av kapital har vi snärjts in i ideologiska och materiella bojor. Till råga på allt har dessa sedan knutits till börsen för att vi dagligen skall bli medvetna om vårt beroende av det finansiella pyramidspelets hela nyckfullhet.

Alltsammans är byggt på spekulation och svindel vilket den framväxande skuldkrisen gör tydligt för alltfler. Om nu kapitalet tänker befria oss från våra sparade pensionspengar så låt oss då oss själva befria från dess andliga, ideologiska och politiska beroenden.

När det gäller källan till hela vårt samhälles välstånd, det mänskliga arbetet, har utvecklingen varit den omvända. Klarast syns detta i den hänsynslösa beskattningen av vårt arbete. Och speciellt drabbar dessa skatter den mest ursprungliga formen, det enkla arbetet som utförs med liten inblandning av fossila bränslen och tekniskt- vetenskapliga hävstänger. Detta arbete som i sin generositet, sitt givande är kvalitet i sig själv, och som skapar kvalitet och knappt mer än livet självt tär på våra ekologiska samband.

Stora delar av varje ungdomsgeneration 100.000-tals varma nyfikna sinnen och händer förvägras nu möjligheten att ta del i samhället och dess utveckling. För att rättfärdiga sina tillkortakommanden sysslar nu det svenska partiväsendet med att förminska problemet och skammlägga dess offer, de som ställs utan möjlighet till arbete. Detta är inget samhälle det är ett skämt.

Arbetets värde
Ett fritt demokratiskt samhälle kan inte lägga sin grund utan att göra det på den mänskliga egenskap som är själva källan till detta samhälles värdeflöden, arbetet. Genom att arbetet är den mest decentraliserade och mest jämlikt fördelade egenskapen garanterar det en demokratisk och jämlik grundstruktur. Detta är grunden i arbetets individuella och kollektiva värde.

Arbetets frihet.
Arbetet har i det kapitalistiskt styrda systemet snärjts in i lager på lager av lagar och beroenden, denna stenläggning lagd för arbetets reglering måste avskaffas. Mycket i detta system har införts för att skydda arbetets bärare från hänsynslöst utnyttjande. Idag ser vi klart bristerna i detta system och hur ett hänsynslöst utnyttjande av arbetskraft håller på att få en allmän utbredning trots alla lagar.

Det största förslavande av arbetet sker genom beskattning. Utarmningen genom skatt är nu så hänsynslös att jag måste tjäna in 1100 kr obeskattat för att ha medel att betala en annan fri hantverkare 100 kr för sin egen konsumtion. En beskattning på denna nivå omöjliggör ett fritt yrkesutövande.

Genom ett avskaffande av skatt på arbete över huvud taget skulle en explosion av arbetstillfällen/arbetsbyten framkallas till gagn för alla som inte av någon underlig anledning vill ställa sig utanför detta mänskliga samband.

En övergång till en ny skattebas är inget nytt förslag, men det blir en positiv nödvändighet genom arbetets befrielse. Beskattning av kapital, råvaror och energi på ett sådant sätt att exploateringen av vår natur på ett radikalt sätt kunde stävjas skulle så bli en direkt följd av ett mer jämlikt och demokratiskt grundat samhälle.

Arbetets ansvar, de små tingens gud.
Genom den mänskliga uppfinningen pengar har ett mycket avancerat system av arbetsdelning kunnat utvecklas. Många vill felaktigt tillskriva kapitalet rollen som vår civilisations motor, till en viss del kan nog detta vara sant, åtminstone i den mån vi vill hitta en orsak till felsteg och misslyckanden. Arbetsdelningen har lett till en självgenererande utveckling av teknik och vetenskap som det idag är uppenbart för de flesta, måste stävjas och regleras. All vetenskap och teknik är inte av godo och vad som skall tillåtas och bli föremål för vår vetgirighet och kreativitet regleras redan idag genom stats- och universitetsbudgetar. Frågan om vad som sedan händer i universitetens laboratorier som knappast ens för vetenskapsmännen själva är uppenbart, och vars konsekvenser många gånger är oöverskådliga är en fråga om arbetets ansvar. Genom vårt arbete är vi alla inom de områden vi verkar ansvariga för vad som sker och åt vilket håll utvecklingen kan fortgå.

Att upprätta ett seende som motverkar de aktuella yrkesområdenas särintressen och att korrupta yrkesstrukturer utvecklas är arbetets och dess ansvars mest centrala uppgift. Det är endast genom en mycket stark representation av det individuella arbetets ansvar som detta över huvud taget är möjligt, genom att utveckla arbetets frihet läggs en materiell grund av individuell frihet.

Att hävda allmänintresset inom sitt yrkesområde är ofta en mycket svår och komplicerad fråga som kräver kunskaper om yrkesområdets hela historia och grundvalarna för dess utveckling. För att göra det hela lite mer konkret så kommer här ett exempel. Tandläkarskrået är ett av de mest korrumperade yrkeskårer, det är min uppfattning. De har förgiftat oss med kvicksilver, fluor och strålning. De har under årtionden borrat sönder våra tänder allt under förevändningen att emaljen är en död materia. Under hela denna utveckling har den grundläggande hälsan och dess beroende av kost och miljö nonchalerats. Idag går de ut i massmedja för att tala om för svenska folket att vår tandhälsa beror av att vi inte kan borsta tänderna. Tror tandläkarskrået på allvar att vi människor är födda med en tandborste bakom öronen?

Vilken uppgift har inte denna yrkeskår att reda upp, i denna djungel av falsk yrkesvetenskap, det är detta som arbetets ansvar handlar om. Att inte låta våra yrken ledas snett av särintressen och låta dem korrumperas,  utan att det efter alla sin förmåga försvarar och utvecklar allmänintresset.

Genom arbetets ansvar har alla en roll att spela i vårt demokratiska system, en roll och uppgift under varje år, varje dag, varje arbetstimma. För JAK:s del handlar detta yrkesansvar om hur pengar och banksystem skall konstrueras så att det tjänar allmänintresset.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *